Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Vissa arbetsdagar är roligare än andra!

    Ett tag kvar, men vi på redaktionen tänker bara vår- och sommarmode. 

    Kommentarer (0) | 03 December 2014

    Hets och hopp!

    Snälla låt december vara över snart - vänner har stressyndrom och jag undrar hur jag ska hinna med mina 17 (15 efter idag) deadlines som står på min lista. Ungefär så här är det varje december. Det är en kämpig månad. När det är som jobbigast brukar jag underhålla mig själv med att spalta upp vart jag vill 2015 – jobb, resor, garderob, relationer, löpning, hem och pengar. Några punkter under varje rubrik gör mig lugn. Högt och lågt - exempelvis vill jag 2015 åka till Sydafrika, men också köpa ett par pumps och inte skära mig själv i för tunna skivor när det gäller det sociala. I New York planerar ingen och det mesta sker spontant, men nu är det i alla fall bestämt att nyår firas i Powder Mountain och i mars springer jag LA Marathon. Fram till dess varvar jag deadlines med lugnande kollar på min lista. 

    Kommentarer (0) | 01 December 2014

    Den nya rolexklockan!

    Aktivitetsarmbanden är årets juklapp - så här tänker jag om dom. Från Runner's World: 

    Det första jag funderar över när jag ska anta jobbet som aktivitetsbandstestare är på vilken arm den funktionella accessoaren ska sitta. Enligt flera forum på nätet väljer många tennisspelare högerarmenen för att bandet då plockar upp swingarna på bästa sätt, men eftersom jag är löpare (vevar lika mycket på båda armarna) och intresserad av den estetiska aspekten väljer jag vänster. Mitt första band blir ett rött i gummi från Jawbone som med sin våglika yta påminner mer om ett smycke än ett mätinstrument.

    Kvantifiering är en stor trend just nu och det går att få statistik på det mesta i livet - exempelvis tar det ungefär 17 minuter för mig att somna från det att jag lagt huvudet på kudden. Det säger i alla fall min mobil som bandet är kopplad till. När jag visar upp smycket på vänsterarmen för en psykolog jag känner ryggar han dock tillbaka istället för att heja på - ”Herregud, det där skulle vara en katastrof för många av mina patienter” utbrister han. Vissa psykologer hävdar motsatsen och oavsett om det är hälsosamt att kvantifiera livet eller inte är banden markör för att man hänger med. Det är nämligen inte bara statistiken man vill åt – utan också reaktionerna från allmänheten.

    Jag bruka kalla Nikes Fuelband med gulddekoration som pryder många armar kring Stureplan för den nya Rolexklockan – visst är bandet betydligt billigare än den ikoniska klockan, men som statusmarkör är den minst lika effektiv. ”Passivitet har blivit passé och alkohol har blivit omodern” som en stjärnkock jag träffade nyligen uttryckte det – istället är det motion som gäller vilket gör att det mesta i sportvärlden numera förpackas snyggt. Det kommer ut fler och fler exklusiva aktivitetsband på marknaden och bara under modeveckan i New York som gick av stapeln i september presenterades två. Ett av dem är ett samarbete mellan Opening Ceremony - den just nu coolaste butikskedjan i världen – och Intel som tillsammans skapat en accessoar i ormskinn som dekorerats med pärlor och som döpts till MICA – My Intelligent Communication Accessory. Prislappen? 1000 dollar, cirka 7000 kronor. Andra högaktuella exempel på hur aktivitetsbanden just nu genomgår en moderiktig makeover är märket Fitbit som samarbetar med designern Tory Burch, CuteCircuit som gör band som ändrar färg och Case-Mate som utvecklar bärbar teknologi tillsammans med designern Rebecca Minkoff.   

    När jag efter sex dagar som aktivitetsbandstestare ska vara med på Gomorron Sverige och prata om hösttrender sitter det röda bandet på vänsterarmen. Bara några minuter innan sändning funderar jag på om jag inte borde haft ett svart istället, borde inte bandet matcha klädseln? Hjälp – modepanik. För sent.

    I egenskap av modejournalist förutspår jag att aktivitetsbanden kommer bli mer och mer exklusiva och liknas vid dyra smycken som ska signalera att man sportar. I egenskap av löparjournalist förutspår jag att vi kommer att tröttna på att få statistik på allt i livet. Jag kan därför tänka mig att många i framtiden kommer att bära aktivitetsbanden enbart för att de ska synas. Ungefär som Rolexklockans helt enkelt, för vem kollar egentligen vad klockan är på sin arm idag?

     

    Kommentarer (0) | 28 November 2014

    Munkar!

    Nej, dom är inte bra för hälsan. Men ända sedan jag såg på Twin Peaks för första gången har jag älskat munkar. Jag gillar att titta på dom och jag gillar att äta dom. Dessutom har det blivit en vana för mig att ta med munkar till stranden.

    I New York finns trendiga munkar och bakverken serveras numera på modevents – oftast i miniformat. För akuta behov finns dock alltid Dunkin Donuts – en i varje kvarter. Kedjan som av någon oförklarlig anledning sponsrar New York Marathon kommer nu till Sverige. Först Stockholm, men tydligen är det bara början.  

    Kommentarer (1) | 27 November 2014

    Kroppen är den sista delen i en klassresa

    Kroppen är den sista delen i en klassresa. Det säger i alla fall min vän som rest ett bra tag nu, men som för bara några månader sedan adderade löpningen för att göra upp med det förväntade livet.

    Vi träffas på Kellogg’s Diner – en sylta i Brooklyn som fräschats upp, men fortfarande serverar familjeportioner med stekt potatis och omelett när man gör en beställning. Dinern är öppen dygnet runt och oavsett om man hamnar där efter en klubbkväll eller en löparrunda är det alltid fullt med hipsters, vägarbetare och tonåringar som äter pommes. Stället är klassiskt och dessutom både nära mig och min vän. Det är vårt ställe – vi har ett stammisbord och har båda någon gång gråtit ner i frukostomeletten där.

    Jag är medelklass - ordnade matvanor och regelbunden motion sitter i ryggmärgen. Även om jag hade några hela-havet-stormar-år när jag varken hade det ena eller det andra har jag nu som 30 plusare stabiliserat mig och rätat upp ryggen. En stark och snygg kropp är min rättighet som människa - det enda jag behöver göra är att träna. Så är det väl för alla? Genom min vän från Bergsjön har jag fått lära mig något helt annat. Pommes frites, petflaskor med cola och en tjock kropp är det förväntade och att bryta det är inte helt enkelt. Det var en kamp att flytta därifrån, en kamp att skapa en karriär och det är en kamp att få ordning på kroppen.

    Jag tror på individens kraft, men jag har också tvingats inse att människor varken har samma bojor eller medvind. Det där med varifrån man kommer spelar roll för precis allt man gör och bland det jobbigaste som finns i livet är att gå emot det förväntade – göra andra karriärsval än sina föräldrar, flytta långt bort och göra en klassresa med sin kropp. Mitt umgänge är inget genomsnitt av samhället, men det är så blandat att en hembjudning kan vara såväl en lya i ett industriområde med rumskompisar såväl som en paradvåning på flera hundra kvadrat med utsikt över Central Park. Atletiska äventyr är en del av livsstilen för vissa av mina vänner – där skridskor, skidor och segling är en lika naturlig ingrediens i livet som att äta frukost. För andra är det däremot ohälsosam mat och stillasittande som är det förväntade.

    Vad ska man göra då? Över mina omeletter på Kellogg’s har jag tvingats inse att det inte bara är att springa. Det finns ett motstånd - en boja som många måste frigöra sig från innan löpningen kan erövras. Den bojan handlar tyvärr alldeles för mycket om en förställning om vad man är värd. Är man verkligen värd en stark och snygg kropp? Ska man stå ut utseendemässigt i sin gamla eller nya miljö?

    Jag ser mig alltid som en underdog – hittar kraft i känslan att jag ska visa världen i de flesta sammanhang. Det gäller speciellt när jag springer maratons – då är det revanschen som gör mig ostoppbar. Jag vet inte riktigt vem det är jag gör upp med, men jag tror känslan är raketbränsle om man vill framåt i livet. För människor med tyngre bojor än mig är underdogmentaliteten ännu viktigare – det krävs kraft när man ska övertyga både sig själv och världen att man har rättigheter. Kroppen är som sagt sista utposten för många klassresenärer. Kom ihåg det nästa gång du fnyser över någon som i dina ögon tar upp för mycket fysisk plats – istället kanske det är läge att tänka på att långt ifrån alla känner att de är lika värdiga löpningen som du.

    Kommentarer (5) | 24 November 2014

    Inget är absolut! Absolut inget!

    Idag blev jag intervjuad av Sveriges Radio. Superprogrammet heter Bäst Klädd och du kan kolla in det här. Det bästa med att få frågor istället för att ställa dom är att man tvingas tänka själv – svaren levereras inte av någon annan. En av frågorna handlar om inte frilufsmänniskor och utomhussportare (och märkena vars kläder vi som ägnar oss åt det bär) borde vara mer miljövänliga än andra. Mitt svar är nej. När jag var liten drömde jag om att vara hundraprocentig – att ALDRIG och ALLTID göra på ett visst sätt. Tyvärr gör den hållningen att inget händer – det är nämligen för svårt att vara absolutist när det gäller livet. Dessutom bär ALLA ansvar för det mesta (förutom just din egen lycka). Det måste lämnas utrymme för folk att hittar lösningar som egentligen inte alls känns logiska. Är det kanske kedjorna som ska vara miljöledande? Kan man vara miljöledande i betongdjungeln? Människor är komplexa och innehåller en massa delar som inte alls passar ihop om man har ett absolut-tänk. Här är några kontraster som folk har svårt att förstå när det gäller mig:

    Jag kommer från Slätta och är stolt över det (alla som flytt småstaden skäms inte över sin bakgrund).

    Jag sminkar mig inför mina maratons. Dessutom bär jag klänning.

    Jag tycker om att åka på äventyrsresor, men jag gillar också lyx.

    Jag är modejournalist och har haft ett shoppingfritt år.

    Jag lyssnar på hård dansmusik när jag springer och något helt annat när jag är hemma.

    När man väljer att sätta ihop sina delar själv möts man av massa motstånd, men det är enda sättet. Jag vill vidare och jag vill att samhället ska utvecklas.

    Ska ni springa i helgen?

    Kommentarer (3) | 21 November 2014

    #TBT sportstart

    En gång i tiden spelade jag handboll och hade sneda tänder, mina turnummer är dock samma. Två och fyra - det är jag i mitten med tvåan på bröstet. 

    Kommentarer (0) | 20 November 2014

    Så här mixar du in dina sportkläder i din vanliga klädsel

    1. Färgstarka sneakers är en bra inkörsport - funkar till de flesta outfits, men extra snyggt till en proper kappa och stickat.

    2. Träningsoverallsbyxan med dragsko i midjan är redan ett modeplagg som synts på åtskilliga catwalks det senaste året - här är det viktigt att dragskon syns så kombinera med kort topp. Dessutom måste mjukismaterialet kontrasteras och gör sig därför bra med högklackat, skinnjacka och smycken.

    3. Löpartajtsen har gått från att vara tryckande och funktionell till dekorerade - tänk batik, marmor och ränder. Allt finns på löpartajtsen. Mönstrade löpartajts kombineras bäst med lång collegetröja alternativt stickad tröja - även om du tränat rumpan så bör den inte synas då looken bara passar när du faktiskt motionerar.

    4. Kepsen - funkar alltid.

    5. Sportbehån - världens bästa accessoar som kan bäras under partyklänningar såväl som toppar, dessutom en räddare i nöden om du har kläder med urringade ärmhålor och inte är sugen på att exponera sidbrösten. Satsa på starka färger.

    6. Basketlinne - kombinera med kavaj.

    7. Benvärmare - Prada lanserar den här våren ett par ribbade benvärmare som ser ut som basketstrumpor. Snyggt i starka färger kombinerat med kort kjol eller klänning i stark ton.

    8. Träningsväskan - byt ut handväskan mot en träningsväska i knallig färg. 

    Kommentarer (0) | 19 November 2014

    Dofta hen

    Nu är det snart dags att ta helg - passa på och läs artikeln om tunga dofter som passar både samtiden och årstiden. 

    Allt fler kvinnor går över gränser när det gäller doft. Både unisexparfymer och stereotypa manslukter blir allt vanligare i våra badrumsskåp. De trendiga hendofterna står för en tyst revolution. 

    Sexigt läder och kryddig musk för männen, romantiska rosor och frisk citrus för kvinnorna. Stereotypa dofter har präglat parfymindustrin i årtionden. I en tid när hen blivit ett begrepp och samkönade äktenskap äntligen accepterats behöver även den tysta kommunikationen som en parfym faktiskt representerar uppdateras. En rad kvinnor – det är faktiskt vi som är djärvast - väljer numera att dutta på klassiskt manliga dofter som en tyst aktion, men också som en möjlighet att vara mer kreativ med parfymer. Det gäller medelåders hudterapeufter i Stockholm såväl som unga amerikanska sportjournalister i New York.

    - Det är intressant att bära något tungt och manligt när man bär väldigt feminina kläder. Det kan också göra att man faktiskt börjar snacka om manligt och kvinnligt, säger Sarah Gearhart som jobbar på USA Today.

    Parfym följer modet och de sociala svängningarna och det som märks just nu är en vagare riktlinje från tillverkaren om vem som ska bära en doft. Exempelvis informerar inte märken som Bond No. 9 och Jo Malone längre sina kunder om vilka dofter som gjorts med en man eller kvinna i åtanke – det är kundens val. Det står i stark kontrast till

    90-talet då modet präglades av en androgyn stil och unisexparfymen CK One blev ett begrepp. Parfymen som vände sig till både honom och henne gjorde väsen av sig med svartvita reklamfilmer där stjärnor som Kate Moss och Mark Wahlberg syntes. Ytterligare en person som märkes var Jenny Shimizu som har beskrivits som världens första manhaftiga megamodell. Idag jobbar Shimizu på modellagenturen Elite och hon ser trenden med dagen henparfymer som en tydlig blinkning till 90-talet.

    -  På 90-talet tog många modehus risker, dom var modiga och vågade ta ställning i frågor som rörde sexuell frihet. Det var en del av deras uppgift. Vi är helt klart på väg mot en 90-talsattityd även om vi inte är där än.

    Just nu märks en rad ställningstaganden i modebranschen som säkert kommer bana vägen för henparfymer. Alltfler märkens väljer exempelvis att stötta samkönade äktenskap och transsexuella modeller är numera ett faktum.

    Idén med att ta ställning med en parfym är dock långt ifrån ny. Redan 1921 när Chanel No 5 revolutionerade debuterade i parfymdiskarna skakade den om könsrollerna. Kvinnor hade då vant sig att lukta som blommor med hjälp av romantiska parfymer som försökte efterlikna blomsterrikets skönheter på pricken. Gabrielle ”Coco” Chanel var van att gå emot strömmen och bestämde sig för att lansera en parfym som innehöll mystik. Jasmin, rosor och vanilj blandades med syntetiska aldehyder och en abstrakt doft trädde fram. Men det var inte bara doftblandningen som signalerade nyskapande, även flaskan revolutionerade parfymindustrin. De dyrbara dropparna placerades i en maskulin flaska och dekorerades med en grafiskt enkel logga, raka motsatsen till de romantiska blomsterdofterna som pryddes av färgglada etiketter. Doften blev genast en hit bland 20-talets frigjorda kvinnor.

    När Belgiens alldeles egen modekung Dries van Noten förra året äntligen släppte en parfym skapade han en doft innehållandes sandelträ, guajakträ och vanilj. Vem den vänder sig valde han modernt att hålla för sig själv. Dries Van Noten är en av modevärldens största stilbildare och hans henparfym kommer säkerligen inspirera fler kreatörer. Den som vill vara modern behöver dock inte invänta modebranschen utan kan själv välja och vraka fritt både på herr- och damsektionen i parfymdisken. 

    Kommentarer (0) | 14 November 2014

    Är jag en löpare?

    Trots att jag sprungit 11 maratons (ELVA – hur blev det så?) och borde ha rutin hamnar jag ändå alltid i ett märkligt känslomässigt läge efter varje lopp där jag börjar tvivla på om jag verkligen är en löpare. Det spelar ingen roll att jag sprang ett lopp för bara några dagar sedan - sju dagar utan rutin kan få mig helt ur fas. Jag är ju ganska rutinerad vid det här laget, men jag känner ändå samma tvivel (känslan är stark) och så kommer det nog fortsätta vara även när jag sprungit 33 maror. Idag vet jag dock hur jag ska hantera den där skavande känslan. Mitt bästa tips är att titta på bilder från loppet – allra helst när du går i mål. Då får du se dig själv löparhög, men bilderna är också en bra bekräftelse på att du gjorde det. Du tog dig i mål på det där loppet och du kämpade innan - självklart är du en löpare. När känslan kommer igen är det bara att upprepa proceduren. Så är livet - känslor går i cirklar.  

         

    Kommentarer (1) | 13 November 2014

    219 träffar Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 22 Nästa Sista 
    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser