Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Jag pendlar mellan entusiasm och uppgivenhet. Det gör även skon som jag håller på att tillverka.

    Mobilväckandet sätter igång halv fem på morgonen. En halvtimme senare blir jag upphämtad med bil och körd genom ett vintrigt Maine. Bort från kusten och inåt landet. Vi kör och kör – strax före sju anländer vi till det lilla samhället Showhegan. Stoltheten över skofabriken är påtaglig – utanför den röda tegelbyggnaden hänger en skylt där det står att New Balance utsågs till Maines bästa arbetsplats under 2014. Vi går in och skoskolan sätter igång. Ambitionen är att alla som är anställda inom företaget någon gång ska få testa att tillverka ett par skor för att förstå processen. Varje onsdag bjuds därför en liten grupp anställda in – idag är vi sex personer och jag är den enda som kommer utifrån. Journalister är extremt sällsynta – förutom David Willey som är chefredaktör för amerikanska Runner’s World kan de bara räkna upp en annan journalist som satts i skoskolan. Vi tilldelas skyddsglasögon och öronproppar – som vi måste bära. Hela tiden. 

    Läs hela reportaget om när jag sattes i skoskola i senare numret av Runner’s World.

    Kommentarer (0) | 14 Januari 2015

    “Such an honor these (super fit) super-writers crushed it in @intenSati today!”

    I New York kan man knöla in dans, självhjälp och styrka i ett enda träningspass. Dessutom får man byta om i ett omklädningsrum med marmorbänkar och klubbgarderob för bylsiga jackor. Och som om det vore spännande nog är instruktören Natalia Petrzela fitnessproffs och historieprofessor.

    Med mig på dagens träningsäventyr var alltid lika imponerande Jenny Nordberg som snart är aktuell med boken ”De förklädda flickorna i Kabul”. Läs den - den kommer ut i 15 länder, antagligen fler. 

    Hur gick det med yogan då? Kanske just för att jag skrev om den tvingade jag iväg mig på ett pass igår kväll trots att jag hade en deadline. En perfekt paus och ett perfekt steg i rätt riktning för 2015 – yogans år. Det gick nämligen så bra att jag firade med snittblommor efteråt.    

    Kommentarer (1) | 13 Januari 2015

    ”Nu orkar jag inte höra dig tjata mer om yoga, gör något och håll käft”

    Exakt så lät det igår över brunchen (grönkålssallad med stekta ägg – mer NYC än så blir det inte). Ja, det där nyårslöftet jag klämde ut mig på dansgolvet i Utah efter att ha badat bubbelpool (klockan 15.00 och klockan 03.00) och druckit skumpa sedan första badet behöver komma i kontakt med verkligheten. Det här med vardag och verkligheten känns för övrigt ganska motigt just nu. Från vinterridning med cowboys på ett snötäckt Powder Mountain till regniga rundor över bron.

    Yogan då? Ja ikväll debuterar jag 2015. Det lönar sig att ha hårda vänner. Förhoppningsvis kommer löparkroppen bli smidig i år – det är i alla fall mitt viktigaste träningsmål för i år. Självklart blir det även några maratons. Dom blir det mer om framöver.

    P.S. Hej Runner’s World, från och med idag finns min blogg på båda tidningarna.    

    Kommentarer (1) | 12 Januari 2015

    Happy Holidays!

    Tack alla underbara läsare (ja så känner jag för er) för det här året. Den här veckan har jag gjort en ögonoperation, stressat en hel massa, renoverat på distans i lägenheten i NYC och fått feber – inte alls hunnit skriva om alla livskickar under 2014 eller sprungit en enda runda. Andas – helt ok, så blir det ibland. Nu bäddar jag ner mig och tar jullov. Vi ses i januari. Då kommer ni att få läsa om Powder Moutain i Utah (där firar jag nyår med 100 livstända entreprenörer), flexibilitet (2015 ska jag stretcha) och livet i NYC och Sthlm (två fronter är min melodi). Tack för 2014 – ett år som jag verkligen har gillat. Högt och lågt – isbjörnar och stränder. Exakt så vill jag fortsätta 2015. 

    Kommentarer (0) | 19 December 2014

    Årets livskickar del 2

    Bokkick: Få vara med i Sam Polcers fina New York Bike Style.

    Köpkick: Ett marmorbord signerat Eero Saarinen – smärtsamt dyrt, men gröt och marmor är ändå min livsfilosofi.

    Livskick: Moster för andra gången.

    Katastrofkick: Mongoliet – 18 dagar utan bagage.

    Hattkick: Intervjua hattälskaren Pharrell Williams. 

    Kommentarer (0) | 17 December 2014

    Årets livskickar

    Jobbmaratonet fortsätter. Snart inne på upploppet. Nu kör vi årets kickar – kommer i punktform fram till jul.

    Naturkick: Snorkla med hajar på Bahamas.

    Maratonkick: Budapest – lycklig under hela rundan.

    Festkick: Även om det var maxat att sova i ett silvertält på Memorial Day, så är det ändå Åsas och Franks bröllop som tar hem priset.

    Parfymkick: Dries van Noten par Fredric Malle – doften har ändrat mitt liv. Allvarligt.

    Intervjukick: Linda Rodin – jag är svag för entreprenörer och starka kvinnor. Båda i samma snygga förpackning gör inte saken sämre. 

    Kommentarer (0) | 15 December 2014

    Det utvidgade vardagsrummet

    I New York visar man aldrig upp sitt vardagsrum - man har allt som oftast inte något då det är vanligt att hemmet är ett enda rum. Det bidrar till att tiden man faktiskt spenderar i New York City är så mycket längre än i de flesta andra urbana hubbar där livet framförallt har arenorna hemmet och arbetsplatsen. Här är staden en stor del av vardagen och det går inte att värja sig för andras privatliv eller hålla fasaden uppe när det gäller det egna. Människor gråter på tunnelbanan, på restauranger och i parker – känslor måste ut och man är aldrig hemma. Känsliga detaljer berättas snabbt för främlingar - det finns ingen tid att förlora och inget att skämmas över. Det finns en automatisk närhet och kanske är det också just därför alla som bor där känner sån samhörighet med staden.

    En av mina vänner sa en gång att hyrorna i New York är så höga för att man även betalar för att få nyttja gatorna. Visst hjälper inställningen när räkningarna ska betalas, men idén med det utökade vardagsrummet påverkar också livsstilen. De allra flesta New York-bor gillar att addera yta till sina hem genom att ständigt gå till samma restaurang eller bar – ett ställe där alla känner en vid namn. För oss löpare handlar det om att ta tillvara på broarna med skylineutsikt, de legendariska parkerna och gatorna med ständig underhållning i form av kreativa skyltfönster och knasiga karaktärer. Jag blir aldrig mätt på att springa i New York – det skriver jag med stolthet i hjärtat efter sju år som betongnötare – och om jag skulle tvingas börja betala en månadsavgift likvärdig med den för ett gym för att få springa i staden skulle jag göra det utan att tveka.  

    Läs mer i senaste numret av Runner's World.

    Kommentarer (0) | 12 December 2014

    Från feber till morgonsoffan

    Jobb, feberyra, deadline-hets för att hinna få med alla klänningar i Svenska Dagbladet, sova några timmar och sen till Gomorron Sverige. Gillar verkligen känslan att gå från tvivel till lättnad – det mesta går ju. 

    Kommentarer (0) | 11 December 2014

    Vad händer egentligen?

    Ja, det kan man fråga sig. Just nu är jag som ni märker bloggtrött. På jobbet är det julspurt (när man jobbar som journalist betyder det lämning av alldeles för många texter/inslag/krönikor) och när det gäller löpningen har jag precis kommit igång igen efter mitt dubbelmaraton – Budapest och New York på tre veckor. Jag vet inte riktigt hur det står till med formen – så kan det vara ibland. Fram tills för några dagar sedan kändes det extremt tungt, klarar jag ens av att springa en mil? Tvivel är ju en del av löparlivet – bara att fortsätta. RW:s egen tränare LG har dessutom gett mig rådet att våga bli trött. Det tänker jag mycket på just nu. Tänker att inget är konstigt (bara lite) att det är ungefär lika jobbigt att springa milen som det brukar vara att springa ett maraton. Fortsätt. Dessutom med alldeles för många kläder på – jag vill springa barbent. Trots det ökade motståndet måste jag ändå skriva att det är så sjukt coolt med löparglädjen – den finns där som en liten present och ofta märker jag efter några kilometrar hur jag slappnar av. Axlarna lättar och stressen kan inte ta mig längre. Magiskt.

    Artikeln från New Balance skofabrik är klar och kommer snart i Runner’s World. En viktig detalj som ni måste veta innan ni läser reportaget är att era skor fixar 100 mil, antagligen mer. Kanske 150. Ett av mina nyårslöften är att hålla bättre koll på hur långt jag sprungit i ett par skor – av någon skum anledning har jag sorterat bort skorna så fort de varit med om ett maraton. Inte slängt, men sorterat bort. Dags att ta in i rotationen igen – jag har tre par bara från i år. Välkomna tillbaka.

    2014 fixade jag tre maratons. Rekord för mig. Jag kommer satsa på tre lopp även inför 2015 och hoppas just nu på LA, Sydney och NYC. 

    Kommentarer (0) | 09 December 2014

    Snart är den här!

    Årets julklapp! Eller i alla fall en livlina efter julfrossan! 

    Kommentarer (1) | 05 December 2014

    219 träffar Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 22 Nästa Sista 
    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser