Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Underdoglöpning

    Min vän Andrea säger alltid ”ett underläge kan också vara ett överläge” något som jag numera också gör. Underdog är dessutom betydligt sexigare än topdog. Alldeles nyss sprang jag med Malcolm Gladwell - Blink, Tipping Point och nu senast David och Goliat - som ägnat år åt att analysera framgång och position. Intervjun kommer i nästa nummer av Runner’s World, men kan avslöja att det är bra att vara underdog även när man springer. Och att 10 000 timmarsregeln - då når du framgång - inte går att applicera på löpning.  

    Kommentarer (0) | 16 Januari 2014

    Major Lazer, maratonlåtar och megadans

    Jag har sprungit åtta maratons. Varje lopp har haft sin alldeles egen låt - en låt som jag likt besatt lyssnat på om och om igen och som hjälp mig att palla 42 kilometer utan att stanna. Jag bestämmer mig aldrig för vilken maratonlåten ska bli innan ett lopp, utan på något märkligt sätt trycker jag alltid fram en och samma låt om och om igen under ett maraton. När jag går i mål kan jag ha lyssnat på en låt fyrtio gånger som Major Lazers Original Don under Jamaica Reggae Marathon eller Ushers OMG i Boston. Även spellistan kommer till på samma organiska sätt. Det är under maratonveckan när jag inte får springa som jag plötsligt har massa tid över att agera DJ. För mig är det lugnande att sätta ihop låtlistor och ofta sitter jag på något hotellrum kvällen innan loppet och letar in i det sista efter nya peppande låtar. 

    I senaste numret av Runner’s World har jag skrivit en lång artikel om musik och löpning - är det en legal prestationshöjande drog eller en simpel distraktion? Jag har bland annat träffat världens mest framträdande forskare på området motion och musik - Costas Karageorghis. Kolla in senaste numret! 

    Idag har Spotify släppt en lista över Sveriges populäraste träningslåtar. Lyssna här. Helt olik min lista över peppande låtar som kommer nedan. Som ni kanske vet är jag just nu besatt av Major Lazer - perfekt för löpning - och såg nyss Diplo och gänget två gånger på två månader. Först i Sthlm och sen NYC - megadans, blå fot och glädje som ni ser på bilderna. Självklart finns Major Lazer med på min topplista 

    Major Lazer – Original Don 

    Boys Noize – What You Want

    Donna Summer – Hot Stuff

    Deadmau5 – Some Chords

    David Guetta & Alesso & Tegan Quin and Sara – Every Chance We Get We Run

    Holy Ghost! – Do It Again

    Dead Prez – It’s Bigger Than Hip-hop

    Nicolas Jaar – Time For Us

    Frank Ocean – Pyramids

    Snoop Dogg – Sweat

    Pennywise – Bro Hymn

    Kid Francescoli – One Moment (Nasser Remix)

    Daft Punk & Boys Noise – End of Line (Remixed by Boys Noize)

    Karen O, Trent Reznor – Immigrant Song

    Silversun Pickups – Lazy Eye

    Kelly Clarkson – Stronger (What Doesn’t Kill You)

    Rihanna – Where Have You Been


    Kommentarer (1) | 15 Januari 2014

    Dagens pepp!

    Pradas fotbollslag - ge mig benvärmarna och linnena med randiga ärmhål. 

    Kommentarer (1) | 14 Januari 2014

    En välbehövlig seger

    Varje gång jag erövrar ett maraton känns det som om världen är min. Sommaren 2013 var den tyngsta i hela mitt liv - motstånd överallt och jag grät på restauranger, i tunnelbanor och under mina rundor. Här är min senaste krönika i Runner’s World som handlar om just varför man då och då behöver en rejäl seger. 

    Utmattad tog jag mig 2013 igenom den värsta sommaren i mitt liv. När Radio-Anna och jag producerade Upploppet i P1 lät min röst ibland så ledsen att jag fick göra om mina pratdelar, dessutom tvingades jag vara i offentliga sammanhang utan något som helst tårskydd. Allt gick långsamt – punkterna på jobblistan kunde aldrig prickas av. Och min relation gick åt helvete. Det var motstånd. Överallt. Inte ens löpningen var enkel och i somras kändes ett maraton ungefär lika avlägset som när jag precis började springa.  

    Varje gång jag erövrar 42 kilometrar fylls jag av känslan att världen är min. Veckorna efter är jag alltid problemfri och för mig är det den allra största belöningen. Efter sommaren 2013 var jag bara tvungen att springa New York Maraton - det spelade ingen roll att jag försakat träningen och kände mig tröttare än någonsin. Jag behövde en seger. Jag har bara följt ett träningsprogram en enda gång under hela mitt liv, men att ha ett maraton som närmar sig samtidigt som man har noll fason på sina rundor är en märklig känsla. Hur många långrundor hinner man på åtta veckor när kroppen både behöver byggas upp och få vila? Dessutom reste jag till Montreal för att hålla ett föredrag, var två gånger i Sverige och började mitt nya jobb som redaktör här på tidningen med en stor konferens i New York. Till råga på allt var det fest hela tiden som Runner’s World Shoe Awards, Halloween och konstfest i en övergiven lagerlokal - självklart drack jag alldeles för mycket vin. 

    Under maratonnatten sov jag över hos en kompis som också skulle springa, men tyvärr låg vi båda och vred oss och när det var dags att stiga upp kände jag mig farligt förkyld. Tillståndet var därför ganska skakigt när vi gick ner i tunnelbanan för att åka till färjan. Hela tåget var fullt av maratonlöpare – fokuserade, rädda och glada. Sen tog vi båten som gled förbi frihetsgudinnan innan vi klev på bussarna till starten. Det var då det gick upp för mig att jag skulle springa ett maraton - om två timmar, utan sömn, med förkylning och ett muskelminne utan långrundor. Jag visste dock att det skulle vara värt det.

    En värktablett, två toabesök och av med tre lager överdragskläder. In i fållan, nationalsången och sen pang. De första femton kilometrarna var ganska tunga. Jag sprang dessutom alldeles för snabbt, men kunde inte sakna ned för att jag redan då var löparhög. Innan Williamsburg började hjärnan planera – bara jag tar mig genom mina hemkvarter och sen förbi alla svenskar som hejar på 68:e gatan får jag gå. När jag sprang in i Williamsburg fick jag dock en sådan kick att tröttheten försvann – fina vänner, mina baristor från Gimme Coffee och folk från kvarteret hejade på. Greenpoint, Long Island City och över till Manhattan. Det här går ju bra tänkte jag och kollade på klockan – fortfarande för snabbt, kommer jag verkligen klara av det här? Efter massa energi från svenskarna på 68:e gatan tog jag mig upp längst första avenyn – den värsta sträckan. Nytt delmål – efter tre mil får jag gå. Bronx, Harlem och tillbaka till Manhattan. Avverka kilometer efter kilometer, tugga bananer och dricka gul dryck. Femte avenyn – uppförsbacke, nedförsbacke. In i Central Park. Släpa mig framåt. Snart framme - ingen idé att gå nu. Två kilometer kvar. Ut ur parken – en kilometer kvar. Överlevnad. In i parken igen. Ett coverband spelar Guns n Roses - ingen aning vilken låt. Herregud målporten börjar närma sig. Dags att spurta och yeah, yeah, yeah – mål.

    Jag blir löparhög bara av att skriva detta, jag har nämligen aldrig känt mig så lyckligt berusad efter ett lopp tidigare. New York Maraton 2013 var segern jag hoppats på – jag är tillbaka.



    Kommentarer (6) | 13 Januari 2014

    Nu kör vi!

    I tisdags landade jag i Stockholm - åkte från Arlanda till jobbet. Efter det har livet öst på med härligheter. Bland annat hade vi smygläsning för första numret av Women’s Health i igår på Clarion Sign. Söta storasyster dök upp - värmde hjärtat som alltid bankar hårt för köttet och blodet - och sen blev jag ikappjagad av självaste Petter som sa att han sett mig under New York Marathon och tyckte att jag var cool. Herregud - om det här varit för tio år sedan hade jag dött. 

    En annan av veckans höjdpunkter är att Team Runner’s World börjar ta form. I mars springer jag och några andra redaktörer kvinnomaratonet på Mallorca. Ni som följt mig ett tag vet att jag blir väldigt uppeldad över kvinnors rätt att springa och att jag skrivit många artiklar om ämnet, bland annat den här om Boston. Nu kommer jag att bli citerad i amerikanska Runner’s World - extremt stort för mig. 

    I onsdags hann jag med en Stockholmsrunda och hoppas hinna ytterligare en idag. 

    Ska ni springa i helgen?

    I helgen springer jag på älskade Slätta.

    Kommentarer (4) | 10 Januari 2014

    Dagens Pepp!

    "Urjobbigt, men underbart" var omdömet efter min gamla bästis Anna sprungit sin första löprunda efter att ha fått barn. "Va fan, enkelt för dig som sprungit 40 maratons -du skulle peppat mig mer" skrek Radio-Anna när hon erövrat två mil för första gången. Ni är många som sätter igång just nu - bara att köra. Jag är grymt stolt över alla er som vågar överge det bekväma.  

    Kommentarer (1) | 09 Januari 2014

    Nytt år, nya skor!

    Precis innan jag åkte till flygplatsen åkte jag till min favoritskoaffär på Manhattan - Jack Rabbit. Ända sedan jag började springa har jag handlat mina löparskor där och nästan lika länge har jag varit trogen Brooks Ravenna. Dom passar mina fötter perfekt. Jag har provat massa olika skor, men Ravenna och jag hör ihop. För att göra det ännu tydligare vann jag ett par Brooks Ravenna - enda gången jag vunnit - på löparklubben. Som sagt vi hör ihop. Här är mina skor efter Jamaica Reggae Marathon och mina skor på Costa Rica.  

    Hur ska man tänka när man köper skor?

    Provspring i affären - det måste kännas bra och det är bara du som vet.

    Fötterna sväller - köp en storlek större, speciellt om du springer längre distanser. Min skostorlek är 37,5, men jag springer i storlek 39.

    Olika märken har dessutom olika storlekar. Det är omöjligt veta vilken storlek man har utan att testa.  

    Köp inte skor på morgonen. Fötterna börjar svälla på morgonen och fortsätter ända tills sen eftermiddag så risken är att dina morgonköpta skor blir för små på kvällen. 

    Självklart vill du ha snygga skor. Men när du köper löparskor är det känslan som måste få avgöra. 


    Kommentarer (1) | 08 Januari 2014

    Det här är jag!

    Hej alla gamla läsare och välkomna alla nya. Det här är jag!

    Kommer från: Skara (eller Slätta som mina vänner gillar att kalla mig)

    Första seger: Vann skolmästerskapet i 800 meter i fyran. Men insåg inte där och då att löpning var min grej. 

    Motionsbakgrund: Var ganska dålig både på handboll och fotboll, men höll ändå på med båda i sex år. Motionerade inte på tio år innan jag började med löpning. 

    Första jobb: Skaratidningen - 15 år, pappa fick köra mig till mina intervjuer. En av mina första artiklar handlade om en man som hade en krokodil som husdjur.  

    Jobbar: Mycket - modechef på Women’s Health och redaktör på Runner’s World. Jobbar även som modejournalist på Svenska Dagbladet och är programledare för Upploppet i P1. Dessutom har jag skrivit Modemanifestet – De stilsmartas handbok som kommit ut i Sverige, Norge och USA. Utöver det håller jag såklart på med lite sidoprojekt - är ju som sagt uppvuxen på Slätta och fostrad till hussler.  

    Ögonblick: Simma med pingviner på Antarktis. Blir naturhög bara jag tänker på det.

    Maratons: Åtta - däribland New York, Boston och Jamaica Reggae Marathon.

    Löparfilosofi: Huvudsaken är att jag springer. Tröskelpass? Ingen aning om vad det är. Jag är inte intresserad av att sätta mig in i träningsprogram med massa förkortningar. Löpning är enkelt och behöver inte krånglas till.  

    Träning: Springer cirka fem gånger i veckan. En kort, en lång och en snabb är alltid basen för mig oavsett om jag tränar inför ett maraton eller segspringer. Försöker även lära mig surfa och har köpt en snabbcykel. 

    Bästa knep: Löpardagbok

    Äter: Alltid frukost. Är vegetarian, men annars inga regler. 

    Musik: Älskar att springa till Major Lazer. Men har en dunderbra lista på springlåtar som kommer ut i nästa nummer av Runner’s World. 

    Springstil: Klänning eller kjol. 

    Planerade lopp: 261 Women’s Marathon på Mallorca, New York Marathon och förhoppningsvis ett härligt hemligt lopp som jag hoppas på. 

    2013: Major Lazer två gånger - NYC och Sthlm, megakrash som resulterade i total utmattning, bokrelease i USA, Costa Rica, fantastiska nyvunna vänner, kraschat förhållande, Montreal, Istanbul, totalt lyckorus på New York Marathon, härliga nya män och världens bästa avslutning - tredagarsfest (inklusive en husfest i Montauk).   

    2014 - Give it to me!


    Kommentarer (4) | 07 Januari 2014

    Kära löpare - välkomna till Women's Health!

    Sofia springer kommer att ligga här vid årsskiftet då jag numera fått mitt drömjobb som modechef här på WH. För er som är nya läsare - här kommer jag att skriva om hur jag springer maratons i klänning, mina äventyr runt om i världen och framförallt ge tips till alla er som är nyfrälsta löpare.

    Jag motionerade inte på tio år, men fixade ett maraton under mitt första år som löpare. Samma resa kan ni göra. Eller så kanske ni hellre vill satsa på att springa snabbt eller bara få till en fungerande rutin. Jag lovar att hjälpa.

    Vid årsskiftet springer vi. Välkomna.

    // Sofia Hedström

    Kommentarer (4) | 11 December 2013

    219 träffar Sida: Första Föreg. 1 ... 18 19 20 21 22 
    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser