Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Happy Holidays!

    Tack alla underbara läsare (ja så känner jag för er) för det här året. Den här veckan har jag gjort en ögonoperation, stressat en hel massa, renoverat på distans i lägenheten i NYC och fått feber – inte alls hunnit skriva om alla livskickar under 2014 eller sprungit en enda runda. Andas – helt ok, så blir det ibland. Nu bäddar jag ner mig och tar jullov. Vi ses i januari. Då kommer ni att få läsa om Powder Moutain i Utah (där firar jag nyår med 100 livstända entreprenörer), flexibilitet (2015 ska jag stretcha) och livet i NYC och Sthlm (två fronter är min melodi). Tack för 2014 – ett år som jag verkligen har gillat. Högt och lågt – isbjörnar och stränder. Exakt så vill jag fortsätta 2015. 

    Kommentarer (0) | 19 December 2014

    Årets livskickar del 2

    Bokkick: Få vara med i Sam Polcers fina New York Bike Style.

    Köpkick: Ett marmorbord signerat Eero Saarinen – smärtsamt dyrt, men gröt och marmor är ändå min livsfilosofi.

    Livskick: Moster för andra gången.

    Katastrofkick: Mongoliet – 18 dagar utan bagage.

    Hattkick: Intervjua hattälskaren Pharrell Williams. 

    Kommentarer (0) | 17 December 2014

    Årets livskickar

    Jobbmaratonet fortsätter. Snart inne på upploppet. Nu kör vi årets kickar – kommer i punktform fram till jul.

    Naturkick: Snorkla med hajar på Bahamas.

    Maratonkick: Budapest – lycklig under hela rundan.

    Festkick: Även om det var maxat att sova i ett silvertält på Memorial Day, så är det ändå Åsas och Franks bröllop som tar hem priset.

    Parfymkick: Dries van Noten par Fredric Malle – doften har ändrat mitt liv. Allvarligt.

    Intervjukick: Linda Rodin – jag är svag för entreprenörer och starka kvinnor. Båda i samma snygga förpackning gör inte saken sämre. 

    Kommentarer (0) | 15 December 2014

    Det utvidgade vardagsrummet

    I New York visar man aldrig upp sitt vardagsrum - man har allt som oftast inte något då det är vanligt att hemmet är ett enda rum. Det bidrar till att tiden man faktiskt spenderar i New York City är så mycket längre än i de flesta andra urbana hubbar där livet framförallt har arenorna hemmet och arbetsplatsen. Här är staden en stor del av vardagen och det går inte att värja sig för andras privatliv eller hålla fasaden uppe när det gäller det egna. Människor gråter på tunnelbanan, på restauranger och i parker – känslor måste ut och man är aldrig hemma. Känsliga detaljer berättas snabbt för främlingar - det finns ingen tid att förlora och inget att skämmas över. Det finns en automatisk närhet och kanske är det också just därför alla som bor där känner sån samhörighet med staden.

    En av mina vänner sa en gång att hyrorna i New York är så höga för att man även betalar för att få nyttja gatorna. Visst hjälper inställningen när räkningarna ska betalas, men idén med det utökade vardagsrummet påverkar också livsstilen. De allra flesta New York-bor gillar att addera yta till sina hem genom att ständigt gå till samma restaurang eller bar – ett ställe där alla känner en vid namn. För oss löpare handlar det om att ta tillvara på broarna med skylineutsikt, de legendariska parkerna och gatorna med ständig underhållning i form av kreativa skyltfönster och knasiga karaktärer. Jag blir aldrig mätt på att springa i New York – det skriver jag med stolthet i hjärtat efter sju år som betongnötare – och om jag skulle tvingas börja betala en månadsavgift likvärdig med den för ett gym för att få springa i staden skulle jag göra det utan att tveka.  

    Läs mer i senaste numret av Runner's World.

    Kommentarer (0) | 12 December 2014

    Från feber till morgonsoffan

    Jobb, feberyra, deadline-hets för att hinna få med alla klänningar i Svenska Dagbladet, sova några timmar och sen till Gomorron Sverige. Gillar verkligen känslan att gå från tvivel till lättnad – det mesta går ju. 

    Kommentarer (0) | 11 December 2014

    Vad händer egentligen?

    Ja, det kan man fråga sig. Just nu är jag som ni märker bloggtrött. På jobbet är det julspurt (när man jobbar som journalist betyder det lämning av alldeles för många texter/inslag/krönikor) och när det gäller löpningen har jag precis kommit igång igen efter mitt dubbelmaraton – Budapest och New York på tre veckor. Jag vet inte riktigt hur det står till med formen – så kan det vara ibland. Fram tills för några dagar sedan kändes det extremt tungt, klarar jag ens av att springa en mil? Tvivel är ju en del av löparlivet – bara att fortsätta. RW:s egen tränare LG har dessutom gett mig rådet att våga bli trött. Det tänker jag mycket på just nu. Tänker att inget är konstigt (bara lite) att det är ungefär lika jobbigt att springa milen som det brukar vara att springa ett maraton. Fortsätt. Dessutom med alldeles för många kläder på – jag vill springa barbent. Trots det ökade motståndet måste jag ändå skriva att det är så sjukt coolt med löparglädjen – den finns där som en liten present och ofta märker jag efter några kilometrar hur jag slappnar av. Axlarna lättar och stressen kan inte ta mig längre. Magiskt.

    Artikeln från New Balance skofabrik är klar och kommer snart i Runner’s World. En viktig detalj som ni måste veta innan ni läser reportaget är att era skor fixar 100 mil, antagligen mer. Kanske 150. Ett av mina nyårslöften är att hålla bättre koll på hur långt jag sprungit i ett par skor – av någon skum anledning har jag sorterat bort skorna så fort de varit med om ett maraton. Inte slängt, men sorterat bort. Dags att ta in i rotationen igen – jag har tre par bara från i år. Välkomna tillbaka.

    2014 fixade jag tre maratons. Rekord för mig. Jag kommer satsa på tre lopp även inför 2015 och hoppas just nu på LA, Sydney och NYC. 

    Kommentarer (0) | 09 December 2014

    Snart är den här!

    Årets julklapp! Eller i alla fall en livlina efter julfrossan! 

    Kommentarer (1) | 05 December 2014

    Vissa arbetsdagar är roligare än andra!

    Ett tag kvar, men vi på redaktionen tänker bara vår- och sommarmode. 

    Kommentarer (0) | 03 December 2014

    Hets och hopp!

    Snälla låt december vara över snart - vänner har stressyndrom och jag undrar hur jag ska hinna med mina 17 (15 efter idag) deadlines som står på min lista. Ungefär så här är det varje december. Det är en kämpig månad. När det är som jobbigast brukar jag underhålla mig själv med att spalta upp vart jag vill 2015 – jobb, resor, garderob, relationer, löpning, hem och pengar. Några punkter under varje rubrik gör mig lugn. Högt och lågt - exempelvis vill jag 2015 åka till Sydafrika, men också köpa ett par pumps och inte skära mig själv i för tunna skivor när det gäller det sociala. I New York planerar ingen och det mesta sker spontant, men nu är det i alla fall bestämt att nyår firas i Powder Mountain och i mars springer jag LA Marathon. Fram till dess varvar jag deadlines med lugnande kollar på min lista. 

    Kommentarer (0) | 01 December 2014

    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser