Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Maratontipsen du behöver - jag lovar!

    1. Bär något invant. Kläder kan skava och ge utslag. Testspring och tvätta eller blötlägg nyinköpta plagg innan ett lopp för att undvika klädkatastrofer.

    2. Använd anti-skavkräm. Smörj in insidan av armarna och insidan av låren med specialkräm som finns i sportaffärer. 

    3. Stå upp för din stil. Du behöver inte bli någon annan bara för att du springer ett lopp. Välj kläder som är du oavsett om de är köpta i en sportaffär eller kommer från din vanliga garderob. 

    4. Slopa effektkläderna. Om du inte är van vid kompressionstajts eller liknande bör du inte testa dem på ett lopp. 

    5. Pimpa håret. Om du har långt hår kan du köpa tygband som du fäster i en eller två tofsar. Jag undviker alltid flätor eftersom jag tycker de slår mig på ryggen. 

    6. Visa vad du heter. Placera ditt namn på din klädsel - människor kommer skrika det och det kommer peppa. Stryk på tygbokstäver eller skriv med spritpenna. 

    7. Bär höga strumpor. Under ett New York Marathon kanade mina låga ner – sådana som knappt syns när man har skor på sig – och samtidigt började plösen på skorna skava vilket gav mig köttsår som stannade kvar i veckor. 

    8. Satsa på mössa. En stickad mössa gör att du behåller kroppsvärmen om vädret är osäkert. Jag har börjat sex av nio maratons i mössa. Ofta matchar jag mössan och vantarna med klänningen. 

    Kommentarer (0) | 30 Maj 2014

    Sexy Machine

    Igår tog Laura på huvudkontoret med mig på ett roddpass på City Row. Enligt experten är rodden den nya spinningen - sjukt jobbigt och betydligt roligare än spinning som jag aldrig förstår mig på. Kämpa - ben, armar och mage. Hårdare, snabbare och djupare - ja, lutar man sig bakåt tillräckligt mycket känns det som om rutorna börjar synas. När vi väl var klara vandrade vi hem i NYC-natten - 28 grader varmt och om möjligt ännu svettigare.  

    Kommentarer (2) | 28 Maj 2014

    On fire!

    Ibland stämmer allt. Och man blir plötsligt roligare än vad man egentligen är. Oftast händer det när man är på roadtrip med sina vänner och livets rus maximerar allt – från utsikter till nya människor. Känslan kom dock över mig redan i fredags när jag blev fotad för en bok om Brooklyn-stil som kommer ut 2015.

    Den här klädseln muntrar minst sagt upp. 

    Sen träffade vi de här söta killarna som tyckte att jag borde bli NBA-fru. 

    När fotograferingen var över började helgen. Jag sprang en halvmara och sen bar det iväg på roadtrip. Jag körde från Brooklyn och hämtade upp bästa Andrea och Anne-Sofie på Manhattan. Mot ett berg upstate – där vi vandrade i all möjlig terräng. Hattar och bikinis på. 

    Sen hamnade vi i en Tommy Hillfiger reklam. Americana delux - husfest med 80 personer, kockar, liveband och öppen bar. Vårt medtagna tält strejkade så vi fick sova i sagotältet.

    Andrea grillade marshmallows och vi röjde. Driv, glädje och livets magi är min riktning när det gäller det mesta och exakt så var helgen. 

    Kommentarer (1) | 27 Maj 2014

    Memorial Day-maximering

    Från bokfotografering i Brooklyn till vildmarksutflykt. Livet! Mer om helgens äventyr i morgon.   

    Kommentarer (0) | 27 Maj 2014

    Trevlig helg alla

    @sofiaheadstrong

    Kommentarer (0) | 23 Maj 2014

    Dom springande nunnorna

    TBT - för ett år sedan...

    Den trötta småstaden Rochester är hyperaktiva Manhattans motsvarighet. De ligger båda i delstaten New York, men har annars ingenting gemensamt. Bilresan dit är lång - sex timmar inklusive en felkörning och en fortkörning - och när jag väl kör in i det lilla samhället drabbas jag av lättare ångest. 
    Som springande journalist letar jag alltid efter intressanta löpare, så när jag hörde talas om ett kloster med springande nunnorna var jag tvungen att åka dit. Jag spenderar trots allt åtskilliga timmar på löpningen och när den egna motivationen tryter brukar historier från verkligheten hjälpa. Syster Mary Agnes och syster Maximilian driver barnhemmet St Charles där en runda är en daglig rutin både för barnen och systrarna som springer i full nunnemundering. För snart tjugo år sedan - år 1996 - upptäckte Maximilian att löpningen hade en lugnande effekt på barnen och ända sedan dess har löparklubben på St Charles funnits. Nästan lika länge har nunnorna dessutom drivit ett välbesökt  femkilometers-lopp i Rochester med syfte att samla in pengar till barnhemmet. 
    Jag tog kontakt med syster Maximilian redan för ett år sedan - inget svar. Efter det gjorde jag en rad försök utan större framgång innan min envisa assistent tog över och ett år senare lyckades övertala de springande nunnorna om ett besök. När vi fick klartecken att åka bokade jag en hyrbil och tillsammans påbörjade vi sedan den långa resan. På vägen blev jag tagen för fortkörning, så jag försökte övertala polisen att en journalist som ska träffa springande nunnor inte behöver betala. Det lyckades - ännu ett bevis på att historien är oemotståndlig. 
    När vi väl kommer fram till barnhemmet syns inte några barn till. Både gräsplätten utanför och den dramatiska 1800-talskåken var lika öde som småstaden. Syster Maximilian och Syster Mary Agnes - klädda i svepande skrud och birkenstocks - ger oss en rundtur. De gnäller dock likt ett strävsamt par - Mary Agnes poängterar exempelvis att hon är den smartare av de två nunnorna - vilket gör visningen om möjligt ännu intressantare. Huset rymmer enorma salar med rader av bäddade sängar, orörda leksakslådor och en matsal som snart ska servera kvällsmat - pizza. Det finns också ett kapell och en glödlampa som lyst i hundra år - magi snarare än guds verk enligt Mary Agnes.  
    När vi gått igenom alla salarna kommer vi ut till den asfalterade uppfart där löparklubben samlas varje morgon. Mary Agnes berättar att allt började med familjemöte där nunnorna diskuterade vad de skulle kunna göra för att barnen skulle bli av med sina aggressioner. Många av barnen led av traumatiska upplevelser och samtal var inte tillräckligt. Idén att röra på sig kom efter att syster Maximilian börjat vandra med en av de stökigaste tjejerna. Vandringen övergick snart till löpning och effekten var påtaglig - hon blev lugn. Fler barn började följa med på rundorna och snart var löpningen en rutin på barnhemmet. I lilla Rochester kunde lokalbefolkningen till en början inte slita ögonen från de springande nunnorna som motionerade i full mundering, men snart vande de sig och idag är det enligt systrarna ingen ortsbor som höjer på ögonbrynen. 
    Enligt Maximilian är löpningen ett verktyg från gud. Det är under rundorna som de viktiga samtalen med barnen sker, men det är också under rundorna som nunnorna själva har möjlighet att bearbeta stressen som kommer med att driva ett barnhem. När jag hoppar in i bilen efter tre timmar på barnhemmet vill jag inget hellre än att springa. Inte bara för att jag har sex timmars körning framför mig, utan också för att jag precis blivit påmind om att löpningen är ett mirakel. 
    Jag samlar ständigt på mig löparhistorier som jag kan plocka fram när motivationen tryter. Så här långt är nunnorna i Rochester den som ger snabbast effekt. 
    Kommentarer (0) | 22 Maj 2014

    Snart i en tidning...

    Igår snyggsprang jag tillsammans med några andra NYC-löpare. Mer detaljer kommer snart. 

    Kommentarer (0) | 21 Maj 2014

    Kom igen nu!

    Älskar det här citatet av Bill Bowerman - tränare och medgrundare av Nike.

    Kommentarer (1) | 20 Maj 2014

    Brooklyn Half Marathon

    Hämtade upp nummerlappen en dimmig dag i Brooklyn och laddade sen med pasta.

    Från Brooklyn Museum till Coney Island.

    Efterfest på ett hustak. 

    Kommentarer (3) | 19 Maj 2014

    Det där mörkret

    En vän har gått bort. Det är obegripligt svårt att förstå, däremot är det tyvärr alldeles för tydligt alla någon gång hamnar i det där mörkret. Jag delar därför med mig av en bloggpost från i somras. 

    Kära läsare - nu är jag tillbaka. Sommaren blev dock inte alls som jag tänkt mig. Istället för att springa och skriva grät jag mest hela tiden. På några veckor gick jag från att vara mitt vanliga starka jag som springer maratons och skriver böcker till att ha problem att formulera en enda mening. Dessutom gjorde tårarna mig ständigt sällskap. Plötsligt började jag gråta när jag såg någon som tiggde på tunnelbanan eller hörde en Bon Iver-låt och allt som oftast utan att jag själv förstod varför. Det rann och droppade om vartannat - helt utan kontroll. Plötsligt levde jag ett liv helt utan skydd. Först skämdes jag och fick ångest varje gång jag grät, speciellt eftersom jag absolut inte kunde hejda mig. Jag kämpade emot, ville inte känna mig förnedrad. På en resa grät jag bortåt tjugo gånger på en samma dag - jag kände mig som allt annat än ett dugligt sällskap. För att inte prata om hur ful jag kände mig efter att ha fluffat upp ansiktet med saltvatten en hel dag. Det värsta av allt var dock att jag inte kände igen mig själv. Efter att ha träffat en läkare som konstaterat att jag var utmattad och att tårarna behövde komma ut började det kännas skönt att gråta. Jag blev sjukskriven i två veckor - hälsade på fina vänner och grät mot trygga axlar. Sen gick det plötsligt en hel dag utan gråt och sen tre dagar. Visst gråter jag fortfarande en hel del, men nu utan lättnad istället för panik.  

    Jag har aldrig kraschat tidigare. Visst har jag haft mindre kriser, men jag har aldrig förvandlats till ett gråtmonster eller tappat bort mig själv. För alla er som varit där - nu förstår jag vad ni pratar om. Och för alla er som inte upplevt det - jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli utmattad och jag är fortfarande förvånad över att det hände mig. På grund av alla dessa gråtveckor har jag tvingats se en annan sida av mig själv - den svagare Sofia som också finns där. 

    Mitt jobb är fortfarande min passion. Nu måste jag dock börja lära mig att prioritera och ge mig själv ett värde utanför mitt jobb. Det är vad läkaren uppmanade mig att göra. Det känns spännande. Blir det någon löparbok? Ja, idag skriver jag igen. Jag har dessutom börjat få löparkickar igen och har köpt en snabb cykel. Det kommer ordna sig.    

    Ta hand om varandra och försök att finnas där när du märker att mörkret är på ingång för någon. Alla mörker är olika och handlar om olika saker. Men en gemensam nämnare är att man inte tänker klart, livet känns så otroligt tungt och man får en skev bild av verkligheten. Det är det som gör att det kan gå så fel. 

    Kommentarer (5) | 15 Maj 2014

    Drömstil

    Just nu drömmer jag mig bort till Kalifornien – sunny blondes, 70-tal och skate. Helt klart en bra sommarstil. Idag ska jag spinna med Rihannas instruktör Ary - tredje gången på spinningcykel i hela mitt liv, men bara att köra. 

    Kommentarer (1) | 13 Maj 2014

    Livet!

    Centrering – just nu spretar livet åt alla håll. För många deadlines, lösa projekt och ännu lösare privatliv. Och en dator som vägrade starta i morse. Dessutom lite känningar i knäna vilket alltid får mig att sluta springa på direkten. I söndags ägnade jag mig därför åt min näst bästa motionsform – dans. Paradise Garage – en legendarisk houseklubb återuppstod och det var kvartersfest mitt på Manhattan. Vad kan man säga? Livet!

    Kommentarer (1) | 12 Maj 2014

    48 timmar i Toronto

    I måndags flög jag till Kanada för att hålla föredrag om nordisk stil. Business Sweden och ambassaderna var arrangörer för en work shop och en stor fest. Nervös spenderade jag måndagskvällen med att läsa igenom talet, beställa room service och kolla på CNN. Tisdagen inledde jag på löpbandet som låg på 18:e våningen med utsikt över hela stan, sen repeterade och repeterade jag innan eventet drog igång. Hög puls och sen var det mingel och njutning resten av kvällen - det är inte varje dag man får njuta av ett obegränsat antal av Gustav Trädgårdhs snittar. Sen i vaknade jag, checkade ut och åkte direkt till Michelle Watson som driver märket MichiNY som jag följt i många år. Där investerade jag i en helt ny sexig sportgarderob innan vi åt frukost och jag tog en taxi till flygplatsen.

    Kommentarer (0) | 08 Maj 2014

    Snart i din tidning

    Så här såg det ut i fredags när vi fotade badkläder i Sibirienkyla. Nu NYC och snart Toronto. Följ med på @sofiaheadstrong

    Kommentarer (0) | 05 Maj 2014

    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser