Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    261 Marathon

    Yezzz – jag gjorde det. Mitt nionde maraton, men mitt första på massa sätt. Min debut som representant för Runner’s World, mitt första kvinnomaraton och mitt allra första där jag vann ett pris. Dessutom var min kära kropp på min sida under hela loppet – det har jag aldrig känt tidigare. Höfter, knän, vader, fötter….inget bråkade. Visst gjorde det ont, det gör det alltid att springa 42 km, men under loppet var alla delar av mig på min sida. Magiskt.

    Jag är otroligt lycklig och löparhög. Snart kommer hela historien om kollegor på akuten, kalorikoma och underbara Kathrine Switzer. Dessutom, de spanska maratonarrangörerna skrev Headstrong på min nummerlapp?! Världens roligaste.  

     

    Kommentarer (0) | 31 Mars 2014

    Hej gårdagen

    Herregud vilken vecka. Livet levererar käftsmällar, kindpussar och kramar om vartannat. Nu är det dessutom så mycket äventyr att jag får kämpa med stabiliteten. 

    I morse sprang jag ikapp en gammal bekant på tunnelbanan – vi hade inte setts sen jag var student och bodde på korridor (AKA psyket eftersom korridoren låg i ett omgjort psyksjukhus). Tio år? Mer. Han påminde mig om mitt gamla jag – herregud en gång drev jag en hip-hop-klubb och var klädd i bitch-tröjor! Älskar att möta människor från förr, de är värdefulla vittnen om ens utveckling. Man blir ju aldrig någon ny person, men mitt mål är en uppdaterad version av mig själv. Det är därför bra att komma ihåg att jag en gång drömde om det jag faktiskt får göra idag (bo i NYC, jobba som journalist, ha globala romanser med män på Hawaii, resa till Nordpolen…). Dagens tips är därför att rota fram en bild på er själva. Vad hade årgång 22 tyckt om detta? Eller 17 eller 27. När livet stormar hjälper det att tänka att jag en gång satt i mitt flickrum på Slätta och drömde om världen. Nu är jag en del av den - sjukt bra ju. 

    Kommentarer (1) | 28 Mars 2014

    4 dagar kvar

    Jag hoppas på den här känslan!

    Kommentarer (0) | 26 Mars 2014

    Veckans brev

    Jag fick ett mail från Anna om vegolöpning. Och om att inte tyna bort som passionerad löpare. 

    Hej, 

    Hittade din blogg för ca 1 år sedan och är helt frälst i ditt sätt att skriva 

    och berätta. Har även lyckats snubbla över din blogg på SVD genom en 

    feltryckning och efter det klättrade du upp högt upp på min lista av människor 

    jag inspireras av. Jobbar med att utbilda elever inom ekologiskt, hållbar 

    utveckling och sund djuravel. Men har ett intresse för kläder och mitt 

    utseende.

    Jag springer en del men har bara vågat mig på halv marathons och det är absolut 

    tillräckligt för mig just nu. Läste precis ditt inlägg där du berättar om dig 

    själv och att du är vegetarian sen flera år tillbaka.

    Nu undrar jag eftersom jag själv är vegetarian sedan +10år tillbaka hur får du 

    i dig tillräckligt med energi för att klara av dina löprundor. Jag Kämpar som 

    en idiot för att inte tyna bort. Ju mer jag tränar desto mer energi förbränner 

    och kräver jag (duh). Jag har fått börja med protein tillskott i min morgongröt 

    för att bara kunna överleva tills 10-11 på dagen och kan inte slarva med mat 

    intaget. Följer inga dieter utan äter vad jag tycker är gott och light 

    produkter är sedan många år förbi passerade i mataffären. 

    Hur gör du för att klara framförallt proteinintaget utan att tyna bort eller 

    svälta ihjäl? Tycker det man ser från bilder är att du ser hälsosam och sund ut 

    och varför jag vågar fråga.

    Tack Anna för peppen. Den gjorde mig jätteglad. Så till maten...jag är som ni vet ingen dietist, men har varit vegetarian i snart tjugo år så det här är vad som funkar för mig. Först år jag ägg och mjölk, men ingen fisk. Eftersom det var omöjligt att komma överens med en pojkvän som jag bodde med kompromissade vi med kosten - han minskade ner på köttet och jag började äta fisk. Det har jag fortsätt med och det var som fiskätare jag blev löpare. Det betyder dock inte att jag alltid äter fisk.

    Kroppar funkar olika och jag brukar faktiskt beskriva min som den hos en kamel eftersom jag kan springa långa sträckor innan frukost. Dessutom utan vatten - hello Camel! Så funkar det absolut inte för alla och jag är tacksam att jag inte behöver bry mig speciellt mycket om vad jag äter för att orka som löpare. Så här ser en vanlig matdag ut för mig:

    1. Frukost. Kokt ägg, gröt med frukt och kaffe (och järntabletter, zink och öljäst)
    2. Lunch. Varm lagad mat - allt ifrån en vegetarisk biff med potatismos och edamamebönor till Pad Thai med tofu.
    3. Middag. Varm lagad mat som svamprisotto, en bit fisk med potatis eller omelett med getost och avokado.  

    Som ni ser ligger mitt fokus på tre rejäla mål mat - jag äter mycket under mina måltider. Jag äter nästan aldrig mellanmål (möjligtvis en frukt) och ytterst sällan sallad. En gång i veckan äter jag ostron eftersom vi har en ostronklubb och när det bjuds dricker jag skumpa, vin eller margaritas. Det här är alltså vad som funkar för mig. Om du kände - puh, det här var ju inte alls till hjälp tycker jag du ska läsa den här artikeln om veganlöpning eller den här boken.

    Ge in upp Anna!    


    Kommentarer (2) | 25 Mars 2014

    Peppande låtlistor please!

    På söndag springer jag 261 Marathon - snälla ge mig era mest peppande låtar i kommentarsfältet. Och passa även på att läs den här artikeln som jag nyligen skrev för RW om hur musik påverkar dig när du springer. Det gör den - pepp! 

    Musik – en legal prestationshöjande drog eller en onödig distraktion som gör dig till en mindre värdig löpare? Runner’s Worlds Sofia Hedström hänger med ett springande utomhusdisco i Central Park och intervjuar världens främsta forskare i ämnet musik och löpning. 

    Fredag på Manhattan en varm dag i juli. Klockan är sex och på väg från tunnelbanan till Central Park springer jag förbi uteservering efter uteservering med världsvana storstadsbor som skålar in helgen med drinken för stunden. 

    I parken möter jag härskarcyklister som inviger helgen med att accelerera cykeln upp till 40 kilometer i timmen, men också mindre muskulösa gäng som slopar motion till förmån för gräsmattehäng och chipsfyllda picknick-korgar. 

    I ett träd på gräsplanen Sheep Meadow hänger en discoboll och bredvid står en träningsklädd klunga och väntar på att Spring Social – klubben som Mattias Stanghed beskriver som ett mobilt utomhusdisco för löpare – ska starta. Två cyklar är utrustade med högtalare och när det är dags att börja springa sätter cyklisterna på musiken och rullar iväg med löparna springandes i en klunga efter. 

    Nyfikna turister vinkar och fokuserade Manhattanbor som ser ut att ha sprungit alldeles för många varv i parken kan inte låta bli att stirra, om än med oberörd blick. Utomhusdiscots medlemmar flyter runt bakom cyklarna och på något märkligt sätt har jag hunnit småprata med fyra av dem redan efter ett halvt varv i parken. 

    Mattias Stanghed som alltid sprungit till musik ”även på CD-skivans tid”, säger att han gillar att motionera tillsammans med andra människor, men att han inte lyckades kombinera social löpning med musik förrän han kom på att han kunde fästa högtalare på cyklar. 

    Entreprenören Stanghed har ett förflutet på webbportalen Spray och i likhet med alla andra helhjärtade entreprenörer får han ständigt nya idéer. Den senaste är iPhone-appen ”Spring!” som synkroniserar musik med löparens takt och som lanseras i både USA och Sverige nu i januari. De senaste tolv månaderna har Mattias jobbat med ett litet team svenskar och amerikaner för att ta fram appen, som han kallar ”världens första musiktjänst for träning och löpning”.  

    – Jag har inte träffat en enda löpare som gillar att sitta och fibbla med spellistor, samtidigt vet vi ju att musik är otroligt kraftfullt. Appen är därför dels en personlig radiokanal för löpning – din musiklista uppdateras konstant – och dels ett hjälpmedel för att synkronisera musiken med ditt löptempo. Dessutom har den GPS så att du kan se hur långt och snabbt du sprungit.

    Löparklubben Spring Social började i liten skala med bara tre medlemmar som sprang längs West Side Highway i New York. Eftersom den sträckan är farligt smal och hårt trafikerad av fartberoende cyklister bytte klubbmedlemmarna ut stråket mot Central Park, vilket var ett smart drag eftersom klubben numera lockar runt femtio löpare varje fredag. 

    Mattias som själv sprungit femton maratonlopp ser discolöpningen som en social aktivitet, ett komplement till den vanliga träningen och en inkörsport för nybörjare.

    – Jag springer inte snabbare eller längre när jag springer med klubben. Tillfredsställelsen ligger istället i att det är socialt till tusen samtidigt som man motionerar. Jag har också sett hur klubben knuffat relativt otränade människor över tröskeln till att bli inbitna löpare.

    Mattias har sprungit hela livet, men började på allvar när den ökända IT-bubblan sprack och Spray kraschade. Han förlorade pengar, sitt arbete och en utstakad framtid. Att springa milen varje dag hjälpte honom att stilla oron och hålla demonerna borta. 

    Med musik i öronen malde han kilometer efter kilometer, antingen ute eller inne. När han kämpade på löpbandet hade han nästan alltid samma man vid sin sida: en punkare som lufttrummade när han sprang. Mattias började också lufttrumma till musiken och han säger att det var där och då, i egenskap av ”karl i kris” på ett snabbt roterande löpband, som han förstod vilket stimuli musik är för alla som springer. Han minns exempelvis hur han kände sig som en överlevare när han lyssnade på Destiny’s Childs Survivor, en klassiker för alla som någon gång kämpat sin väg upp ur en svacka. 

    – När du motionerar försvinner ”coolhetsfiltret” och du blir ett med låtens idé. Om du rör dig i takt med låten är du ju dessutom ett med låten rent fysiskt, säger Mattias.

    Mattias berättar att musiken också hjälper honom att meditera och att utestänga där rösterna i huvudet som gör allt för att han ska fokusera på annat än löpningen – oskrivna jobbmail och ännu ej tillagade middagar, till exempel. 

    – Peppande låtar gör mig fokuserad – inte distraherad, säger han och jämför löpning utan musik med barfotalöpning, ett enligt honom plågsamt ideal som inte har speciellt mycket med löpning i verkligheten att göra. 

    Löparklubben Spring Social i Central Park är nämligen raka motsatsen till asketiska klubbar för skäggiga män som låtsas leva på stenåldern. Här finns inga regler eller pekpinnar. Musikcyklarna ligger ömsom framför och ömsom bakom löparna. En del i klubben springer sju kilometer, andra nöjer sig med mindre. De som blir riktigt trötta har dessutom möjlighet att byta av DJ-cyklisterna, som då får finna sig i att springa om någon av löparna kroknar. Det är ingen som för protokoll över hur någon annan springer; musiklöpningens främsta syfte är att få människor att röra på sig. Efter löprundan får löparna en överraskning som belöning. Det kan vara gourmetmackor som blivit över från restaurangen på Mattias kontor, ett yogaproffs som instruerar löparna i ett antal stretchövningar eller något helt annat. 

    Själv har jag sprungit åtta maratonlopp. Varje lopp har haft sin alldeles egen låt, det vill säga en låt som jag likt besatt lyssnat på om och om igen och som hjälpt mig att palla 42 kilometer utan att stanna. Jag bestämmer aldrig i förväg vilken låt som ska bli min maratonlåt; det sker automatiskt. På något märkligt sätt trycker jag alltid fram en och samma låt, om och om igen när jag springer en mara. När jag går i mål kan jag därför ha lyssnat på en och samma låt fyrtio gånger! Exempel är Major Lazers Original Don under Jamaica Reggae Marathon eller Ushers OMG i Boston. 

    Även spellistan kommer till på samma organiska sätt. Det är under maratonveckan när jag inte får springa som jag plötsligt har massa tid över att agera DJ. För mig är det lugnande att sammanställa låtlistor. Jag sitter ofta på något hotellrum kvällen före loppet och letar efter nya peppande låtar in i det sista. Jag tillhör alltså inte skaran som upplever musik som en distraktion, snarare som ett högst nödvändigt hjälpmedel; jag skulle aldrig klara ett maraton utan en bra låtlista. Men ibland kan jag drömma om att vara en sådan där asketisk löpare som springer långt utan lurar. Frågan är dock om låtfri löpning skulle göra mig mer till en mer närvarande och värdig löpare? Vad krävs egentligen för att få kalla sig en sann löpare, och vem bestämmer det? 

    Under många lopp har jag fått arga blickar och snäsiga kommentarer för mina hörlurar. Under Tjejmilen i Central Park fick jag ett år till och med skäll av världsmästaren Roger Robinson, som skämtsamt men bestämt gjorde han klart för mig att riktiga löpare inte lyssnar på musik när de springer. 

    Jag ringer därför upp musik- och idrottsforskaren Costas Karageorghis vid Brunel University i London. Han är en före detta elitidrottare som ägnat de senaste tjugo åren åt att studera hur musik påverkar vår kapacitet och vilja när vi tränar och han definierar musik som en legal, prestationshöjande drog. Över Skype berättar Costas om hur han under sin tid som elitidrottare brukade lyssna på Michael Jackson för att komma i stämning. Då handlade det om uppladdning, men nu när han gått från att tävla till att motionera lyssnar han fortfarande på musik, både när han simmar och springer. Drogjämförelsen kommer upp flera gånger under samtalet. Den är enligt Costas fullt rimlig eftersom musikens prestationshöjande effekter är så påtagliga. 

    Musik och rytm har sedan urminnes tider använts som stimulans i samband med allt ifrån inlärning till bön. Traditionen att förena sport och musik kan härledas ända till Olympiska Spelens premiärår. Idag är traditionen så självklar att de flesta fotbollslag har en egen låt. 

    Även om det nu har blivit enklare att säkerställa musikens prestationshöjande effekter i samband med träning är studier som rör musik och motion långt ifrån något nytt. Redan 1911 konstaterades till exempel att cyklister som lyssnar på musik trampar fortare. Idag vet man att lyssnarens kulturella bakgrund påverkar mottagandet av musiken, men det gör även melodi, harmoni, varianter på dur och moll, tempo, antal taktslag i minuten, rytm, dynamik, intensitet samt ljudnivå på instrumenten.

    Störst påverkan har dock rytm och tempo. Genom att låta olika testpersoner springa på löpband har Costas Karageorghis och hans forskarlag kommit fram till att träningsmusik, vars takt inte är synkad med löparens tempo, bör ligga på 125–140 bpm (taktslag i minuten). Som en jämförelse ligger radiovänliga låtar på 125–140 bpm. När det gäller träning i synk med musiken så anpassas musikens tempo till löparens nivå.  Enligt Karageorghis är synkroniserad musik lämplig när man löptränar eftersom den passar monotona rörelser.

     Men oavsett om man väljer att motionera i synk eller i otakt med musik, så är det konstaterat att den som lyssnar på musik orkar mer och presterar bättre. Musiken fungerar som distraktion och utestänger negativa känslor. Det är enligt Costas till exempel bevisat att musik dövar utmattningskänslorna med tio procent när man tränar på 75 procent av sin kapacitet. Intensivare träning påverkas inte på samma sätt, däremot påverkas upplevelsen av träningen, vilket kan göra den roligare och bidra till att känslan av utmattning blir mindre påtaglig. Peppande låtar är som mest effektiva när kroppen går från aerobic till anaerobic energiförbränning, varpå smärta uppstår. Det är det med andra ord just den ansträngningsnivå som många motionärer har svårt att ta sig förbi. 

    Enligt Costas visar den mesta forskningen att musik är till stor hjälp, särskilt för människor som inte tränar på heltid. Vi vanliga motionärer känner nämligen inte samma tillfredsställelse av smärta och muskelarbete som elitidrottare gör, förmodligen för att de får betalt för att prestera. 

    Det är dock vanligt att motionärer som har en förmåga att känna njutning i smärtan använder musik som stimuli inför loppet. Långdistanslöparen Haile Gebrselassie har exempelvis rykte om sig att sätta 90-talsdängan Scatman på ”repeat” innan han springer ett lopp, och Costas själv berättar att han under sina tävlingsår brukade ladda upp med låtarna Beat it! av Michael Jackson och Eye of the Tiger, som specialskrevs för filmen Rocky. 

    När jag frågar om löpning till musik kan klassas som motsatsen till mindfulness-löpning, kanske till och med som ovärdigt, säger forskaren belåtet att han precis genomfört en studie som avfärdar det påståendet. Tidigt i sin forskning utvecklade han nämligen ett uppmärksamhetstest som han nyligen använde i en studie där forskarna delade in människor i tre kategorier. I kategori ett placerades människor som lätt blir distraherade och som funderar på middagsrätten eller jobbstressen när de springer. Dessa löpare återfinns ofta på löpbandet med blicken fäst på en TV. Den andra kategorin omfattade människor som fokuserar inåt och har lätt att känna in sin andning och musklernas arbete. Denna kategori huserar inte helt oväntat elitidrottare och andra högpresterande människor. Den tredje och sista kategorin utgjordes av människor som lätt blir distraherade men som också har en vana att fokusera inåt. Till Costas egen förvåning var det inte deltagarna i kategori ett och tre som drog mest nytta av musiken, utan deltagarna i kategori två som använde musiken till att förbättra både upplevelsen och prestationsförmågan. Enligt Costas kan nämligen rytmen användas som ett verktyg att synka med kroppens egen rytm. Dessutom kan peppande textrader stärka kampviljan. Tack vare den här insikten kan Costas Karageroghis belåtet konstatera att musik inte alls behöver vara distraherande utan snarare kan hjälpa löpare att bli ett med sin kropp och nå mindfulness när de springer. 

    Själv placerar jag mig i kategori tre. Har upplevt både distraktion och extrem närvaro när jag springer. Och efter mitt samtal med Costas konstaterar jag att jag kan fortsätta springa med lurarna på utan att förlora min värdighet som löpare. Det bästa rådet jag får av Costas är dock att alternera för maximal effekt, det vill säga träna två pass med musik och ett utan. Det gäller nämligen att hushålla med drogen för att inte effekten ska utebli. 

    Lagom är för en gångs skull bäst.


    Kommentarer (16) | 24 Mars 2014

    Hej från träningslägret

    Inläggen den här veckan blir snåla när det gäller ord - så avslappnad att jag har svårt att stava. Citroner och apelsiner - så här underbart var det på gårdagens runda i bergen. Kolla förresten in den här artikeln i amerikanska Runner’s Word - jag är megapeppad över att vara citerad. Herregud - "Sofia Hedstrom, an editor with Runner's World Sweden".

    Spring snyggt i helgen så hörs vi på måndag. 

    Kommentarer (1) | 21 Mars 2014

    Bergspass!

    @sofiaheadstrong

    Kommentarer (1) | 20 Mars 2014

    Livet!

    Igår sprang vi 20 km - förbi apelsinträd, med ett synbart Spanien och genom små byar. Sen smög jag iväg och badade i havet - simmade bort alla problem - innan det var dags för nästa pass. Det här med träningsläger är bra för oss spontanlöpare som springer när vi känner för det. Dock gick jag till sängs med muskelsmärtor och var tvungen att be receptionisten fixa värktabletter. Livet!. 

    Kommentarer (1) | 19 Mars 2014

    Träningsläger

    Hårdträning, mat, CNN, zzz - så ser min vardag ut här i Portugal. För mig som springer ensam med musik är det dessutom en rejäl utmaning att springa helt utan och i grupp. Jag saknar verkligen mina pepplåtar, men tänker att den här avhållsamheten kommer hjälpa mig på 261 Marathon. För er som vill ha intervallpepp så körde vi igår detta pass signerat underbara LG Skoog (som lovat att skräddarsy en träningsprogram åt mig):

    3 min - 1 min ståvila - 3 min - 1 min ståvila - 2 min - 1 min ståvila - 2 min - 1 min ståvila - 1 min - 1 min ståvila - 1 min. Efter tre minuters vila avslutade vi med 3-2-1. Grym träning.

    På bilden ser ni förresten min kära kollega Jonas på RW. 

    Kommentarer (1) | 18 Mars 2014

    Måndag morgon

    @sofiaheadstrong

    Kommentarer (2) | 17 Mars 2014

    Fredagsjobb!

    Fotograf-Luca och jag har spenderat dagen i cykelaffären Norvelo i Stockholm. Ända sedan jag köpte min snabbcykel har jag älskat cykelpimpning - styret, tramporna, låset, ramen...allt går att personifiera. Idag fick jag låna den här skönheten och blev genast sugen på att pimpa mer. 

    I morgon åker jag till Portugal med Runner's World. Självklart hänger ni med. 

    Kommentarer (1) | 14 Mars 2014

    7 timmar i Göteborg

    Jag får inte bara betalt för att springa, utan måste också fylla sidornai Runner’s World och Women’s Health. Igår reste vi fram och tillbaka till Göteborg för att göra en fotografering med avspända och öppna Emma Green som genomgick en rejäl förvandling. En gång var jag med på en fotografering med Kate Moss som var som en grå mus innan vi körde igång, men som blev en supervamp framför kameran. Emma snuddade på det igår. Dessutom var hon en stjärna som svankade på trots diskbrock och hanterade kylan i tunna klänningar.    

    Kommentarer (0) | 13 Mars 2014

    Livet! - helt enkelt

    Hej alla nya läsare. Jag får många mail från er - ni undrar hur jag hamnade i New York, vad det var som gjorde att jag blev journalist och varför jag egentligen började springa. Livet! - helt enkelt. En del svar har ni som följt bloggen länge redan läst, en del är nya. Så här ser jag på mitt liv.  

    Kommer från: Skara (eller Slätta som mina vänner gillar att kalla mig)

    Första seger: Vann skolmästerskapet i 800 meter i fyran. Men insåg inte där och då att löpning var min grej. 

    Motionsbakgrund: Var ganska dålig både på handboll och fotboll, men höll ändå på med båda i sex år. Motionerade inte på tio år innan jag började med löpning. Nu har jag sprungit åtta maratons. 

    Första jobb: Skaratidningen - 15 år, pappa fick köra mig till mina intervjuer. En av mina första artiklar handlade om en man som hade en krokodil som husdjur. Jag har alltid velat bli journalist, men mitt back up yrke är psykolog. Eller entreprenör - jag är extremt svag för entreprenörer. 

    Jobbar: Mycket - modechef på Women’s Health och redaktör på Runner’s World. Jobbar även som modejournalist på Svenska Dagbladet och är programledare för Upploppet i P1. Dessutom har jag skrivit Modemanifestet – De stilsmartas handbok som kommit ut i Sverige, Norge och USA. Utöver det håller jag såklart på med lite sidoprojekt - är ju som sagt uppvuxen på Slätta och fostrad till hustler.

    New York: Jag skulle vara där i ett halvår. Nu har det gått tio år och jag är fortfarande kvar även om jag spenderar en hel del tid i Sverige. Under mitt första halvår pluggade jag modejournalistik och jobbade för SVT-sporten. Kombon kom till av en slump, men har sedan dess varit min.

    Så här skapar man sig ett liv i New York: Allt sker spontant och i sista minuten. Lägenheter får du samma månad och jobb samma vecka. Du tjänar inte på att vara ute flera månader i förväg, men allt ordnar sig. Om du drömmer om ett liv i NYC tycker jag att du ska testa!

    Amerikaniserad: Det jag lärt mig av USA är att prata med främlingar, bjuda på middagar/luncher/frukostar och att vara spontan. Dessutom har jag lärt mig att vara individualist.   

    Den moderna kvinnan: Ett av mina mål är att vara en modern kvinna. Det gäller allt - bostad, jobb, vänner, män och lön. Jag vägrar bete mig som gårdagen, även om jag också trillar dit ibland. 

    Maximera: Jag är en person som säger ja till mycket och som vill maximera livet. Även om det kan bli intensivt föredrar jag det framför stillsamhet. 

    Lopp: Har sprungit åtta maratons - New York x 5, Big Sur, Boston och Jamaica Reggae Marathon.  

    Mat: Alltid frukost och tre lagade mål mat. Är vegetarian sedan massa år tillbaka, men tror inte på matregler och går inte på någon diet.

    Springstil: Klänning och kjol.

    Planerade lopp 2014: 261 Women’s Marathon på Mallorca, New York Marathon och förhoppningsvis ett härligt hemligt lopp som jag hoppas på. 


    Kommentarer (6) | 11 Mars 2014

    Mina föräldrar är guld!

    I fredags kväll kom jag till Slätta - hamnade i koma av allt omhändertagande och däckade för att sedan vakna klockan två på natten. Lördag morgon - den planerade tiden för långrunda - kände jag mig seg och ställde in långrundan. Istället sprang jag en kortis som var så motig att jag tvivlade på om jag verkligen kommer klara ett maraton om två veckor. Det händer hela tiden och numera vet jag att tvivel, oro och dåligt självförtroende är en del av kampen. Ibland är det bra att köra på, ibland är det bra att acceptera en dålig dag. Lördagen var i övrigt en väldigt fin dag - vandring, fika, promenad, fika och middag. När jag vaknade på söndag morgon frågade hejarklacken - mamma och pappa - hur det skulle bli idag. Jag kände mig redo och med hjälp av föräldrarna planerades en lång runda på Slätta. För mig som älskar människor, blickar och spontana möten är det en extra stor utmaning att springa på landsvägar och genom skogar utan minsta mänsklig kontakt. Jag sprang iväg och hejarklacken satte igång med frukost. Det gick bra - jag kände mig stark och sprang första milen på 47. Min riktlinje är mellan 50 och 55 min. Ljuset var magiskt och hela Slätta kändes som en enda mjuk saga att dundra in i. Vid Stenums kyrka delade sig vägen och jag fick ringa in hjälp -höger eller vänster? Sen sprang jag på - genom skog, förbi islandshästar och bredvid en epatraktor. Efter ett tag ringde mamma och informerade om att första vattenkontrollen finns vid ett stenbord längs vägen. Bara några minuter senare var jag där - drack och blev peppad. Sen fortsatte jag - sprang, sprang, sprang. Blev omkörd med bilen av föräldrarna som stannade till vid en parkeringsplats och satte upp nästa vattenkontroll. Efter det var det bara sex kilometer kvar till villan - pressa, pressa och i mål. Mina föräldrar är guld! 

           


    Kommentarer (1) | 10 Mars 2014

    Hur ska ni fira i morgon?

    Internationella kvinnodagen såklart. Om jag varit kvar i New York hade jag sprungit den här rundan, men nu blir det en långrunda på Slätta istället (förhoppningsvis den längsta innan 261 marathon). Oavsett var ni springer tycker jag att ska hylla alla kvinnor som sprungit på barrikaderna. Att kunna ge sig ut på en runda har varit - och är fortfarande i vissa länder - förknippat fara. Kathrine Switzer berättade för mig att en bilist försökte köra över henne en gång när hon var ute och sprang. Tänk er! Spring, njut och hedra.

    Dagens pepp är annars är modesport - överallt just nu. 


    Kommentarer (0) | 07 Mars 2014

    Löpning är politik

    För snart två år sedan när jag sprang Boston Marathon fick jag skriva en kulturcover om mitt favoritämne - kvinnors rätt till löpning. En hel text om Kathrine Switzer, Bobbi Gibb och alla andra grymma pionjärer som sprungit på barrikaderna - läs hela En lång Kamp i SvD. Några månader senare fick jag träffa Switzer när jag gjorde Upploppet i P1 - vi klickade och blev kompisar. Ända sedan dess har vi hörts och setts på alla möjliga ställen. Vårt nästa möte blir 261 Marathon - kvinnomaratonet på Mallorca som går av stapeln den 30:e mars.  

    I senaste numret av Runner’s World som snart kommer ut får ni läsa om varför löpning är politik för mig. Och om varför Sverige inte alls är jämställt. Läs, bli arga och förändra er situation - så här börjar artikeln. 

    Vems fysiska och mentala styrka är det som tränas i din familj? Fitness har fått hög status och utöver träningens hälsovinster spelar det därför också roll vem som kan briljera med tävlingsresultat på jobbet såväl som parmiddagarna. Löpning är ett mätbart instrument för jämställdheten – och tyvärr ligger Sverige efter.

    Det börjar med att amerikanska Runner’s World ringer upp mig. Magasinet ska publicera en artikel om varför andra länder inte har samma imponerande jämställdhetsstatistik när det gäller löpning som giganten i väst. 56 procent av alla som springer lopp i USA är nämligen kvinnor. Dessutom ska en av mina stora idoler, löparlegenden Kathrine Switzer, lansera ett kvinnomaraton på Mallorca i syfte att få fart på oss europeiska kvinnor och jag ombeds att springa. Loppet går under namnet “261 Fearless”, efter nummerlapp Switzer bar när hon år 1967 plankade sig in på mansklubben Boston Marathon.

    Jag har sprungit tjejmilen i Stockholm och i New York, men aldrig ett kvinnomaraton och tackar självklart ja. Som bosatt i både Stockholm och New York har jag bevittnat löparkulturen både i USA och Europa de senaste sju åren och tyvärr måste jag meddela att den jämställda självbild som vi svenskar slentrianmässigt svänger oss med tyvärr inte stämmer när det gäller just löpning. Visst motionerar fler kvinnor än män i Sverige, men alldeles för många långlopp är fortfarande mansklubbar, trots att alla idag är välkomna, till skillnad från 70-talet, då även svenska maratonlopp inte tillät kvinnliga deltagare.

    I USA är 42 procent av alla som springer maratonlopp kvinnor, en siffra som dessutom legat i princip konstant de senaste tio åren. I Sverige är motsvarande siffra 26 för Stockholm Marathon (2013) och knappt 25 procent för Lidingöloppet (2013). Det är dock inte slut där. 

    Läs mer i senaste numret och kolla in RW här. 

    Kakan på bilden? Mardi Gras-fest här igår så var tvungen att ta med en bild på kakan som rymmer en plastbebis. 


    Kommentarer (1) | 05 Mars 2014

    Dagens runda!

    Igår upptäckte jag att det är mindre än fyra veckor kvar till maran. Uppladdningen är allt annat än optimal, men så blir det när man springer maratons och samtidigt har ett liv. I morse fick jag tag på klänningen till loppet och spurtade 15 x 2 min med 1 min lugn jogg mellan varje intervall och avslutade med en 3 minuters lång spurt. Yeah!

     

    Kommentarer (1) | 04 Mars 2014

    Livet!

    Förra veckan var det firarvecka, så när födelsedagen väl kom hade jag redan haft flera dagar av firande - min amerikanska chef Laura tog ut mig på middag och överraskade med glittriga löparhårband från LA, en annan vän gav mig en snygg reflexväst och en tredje tog mig ut på en helkväll. I fredags var det dock fest hemma hos mig - jag bjöd på prosecco, cannolis och lax. Alla fina vänner dök upp och det var så kul så att jag blev sängliggande hela lördagen fram till middagen då en annan vän tog ut mig på ytterligare en födelsedagsmiddag. Sen igår var det långrunda (trögt), spa (underbart) och Oscarskväll (mys).   

    Kommentarer (1) | 03 Mars 2014

    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser