Sofia Hedström | Women's Health

Annons

Sofia Hedström av Sofia Hedström

Sofia Hedström är modechefen som springer maratons i klänning. Efter tio år utan motion började hon att löpträna för att stressa av och stod redan samma år i starten på New York Marathon. Följ med Sofia på hennes rundor i New York, Stockholm och dit henne arbete för henne - från modeveckor i Paris till äventyrsresor på Antarktis. Högt och lågt, men alltid framåt.


RSS-flöde


Kategorier

Kategorier

Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Influensa- och förkylningstider! ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Så var det dags för årets upplaga av ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Vill passa på att tacka för den här ... [Läs mer]

    Moa Quist


    Rå kakao är bra på många sätt, den ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Finns faktiskt inget som kan få mig att ... [Läs mer]

    Beatrice S Magnusson


    Hej i solen! Hoppas din dag är ... [Läs mer]

    Yezzzz!

    15 intervaller är avklarade och festligheterna har precis börjat. Vi ses på måndag kära löpare.  

    Kommentarer (2) | 28 Februari 2014

    Morgonrunda i Brooklyn

    Insta @sofiaheadstrong

    Kommentarer (1) | 27 Februari 2014

    Födelsedagsvecka

    En del av min livsfilosofi är att fira nu. Att skjuta upp firandet av jobbframgångar och personliga segrar går inte - du glömmer bort, det magiska ögonblicket är borta och ärligt talat, hur kul är det egentligen att fira i efterhand? När jag fyller år brukar jag ägna mig åt en riktigt unnarvecka. I måndags var det skönhetssalong, i tisdags en present - en ny löparklocka - och idag blir jag utbjuden på vinprovning och födelsedagsmiddag av Andrea. 

    Igår kväll ven vinden mellan skraporna. Anna, Fanny och jag var på reportage på Lower East Side för nästa nummer av Runner’s World. Kallt, men kul. I nästa nummer.  


    Kommentarer (1) | 26 Februari 2014

    Dagens Pepp!

    Kommentarer (0) | 25 Februari 2014

    Hip hop - runda och fest

    För massa år sedan drev jag en klubb - hip hop, soul och rnb - som hette Club Nude. Det var när Dead Prez regerade. Nu har jag upptäckt att ”It’s bigger than hip-hop” är en perfekt löparlåt, dessutom påminner den mig om klubbminnen - herregud, vilka tider - vilket är distraherande när jag är redo att ge upp.

    Helgen hade för övrigt hip-hoptema. Först födelsedagsfest hos finaste Evelina där jag klädde ut mig till Iggy Azalea - hotpants, Gucciklackar och collegejacka. Mycket nöjd över att jag vann en frågesportstävling om hip hop -  kunskapen sitter där trots allt - ja Wu-Tang Clan kallar Staten Island för Shaolin! Och sen en långrunda där jag lyssnade på Iggy Azaleas Bounce som också är en perfekt löparlåt. Jag sprang från Williamsburg till Greenpoint över till Long Island City och sen 59:e bron - jädrar vilken löpardag, det var tummen upp från alla man passerade - till Manhattan där jag jagade en sjukt snabb kvinna - en hemlös skrek ”you can take her” - och in i Central Park, över till West Side Highway - härskarcyklisterna har vaknat ur sitt ide - och sen hela vägen ner till Houston där jag svängde av österut, sprang genom West Village, till Soho och Elizabeth Street där jag ringde på hos min vän Andrea som juicade loss. Snackade, drack en juice och tog en taxi hem.  


    Kommentarer (2) | 24 Februari 2014

    Ska ni springa i helgen?

    Eftersom jag för tillfället är gymlös fick jag i morse låna Åsa och Davids husgym. Perfekt - morgonsnack och kaffe innan intervallträning. Sen rev jag av spurtarna - 13 x 2 min med 1 min lugn jobb mellan varje. Jag var helt ensam och kunde därför svettas i fred. Jag älskar att springa med magen fri - hatar när något sitter åt och brukar därför knyta upp klänningen i slutet på alla maratons. Dock brukar jag behålla kläderna på när jag är på gym, men idag tog jag mig friheten att strippa av mig ett lager. Otroligt skönt - frihet. Sen var det frukostmöte på Kelloggs Diner - hungrig som en varg.

    Ska ni springa i helgen?

    Kommentarer (1) | 21 Februari 2014

    Run-Shop-Taxi

    Det är alltid världens längsta kö på Trader Joe´s - min favoritmataffär - och jag har vänt i dörren tre gånger på två veckor. Det är ingen finrestaurang, det är en mataffär - jag vägrar att vänta 45 minuter på att få betala. I morse när jag vaknade kom jag dock på den briljanta idéen att springa över bron till Manhattan och sen vidare till Union Square för att handla när de flesta tar sin morgondusch eller åker till jobbet. Jag var inte ensam om idéen, men för en gångs skull var butiken inte packad som en populär klubb så jag köpte på mig varor för en lång tid framöver (bland annat 12 mahi mahi-burkare, flera liter tranbärsjuice och massa nötter). Sen var alla kassar alldeles för tunga för att kånka ner i tunnelbanan så jag tog en taxi hem. Väl hemma möttes jag av en tjej som ville ta över taxin - herregud har du redan tränat? Yes - och handlat också. Mycket nöjd.

    Kommentarer (3) | 20 Februari 2014

    NYC - veckans insidertips

    Ni är många som vill ha NY-tips - så hög tid att börja dela med sig! Det finns dessutom mycket att hitta på i världens bästa stad. Allt förändras dock ständigt här - en restaurang man älskade för några månader sedan slår igen eller börjar servera dumplings istället för gourmetpizza. Klubben byter musikstil eller dörrvakten går från snäll till sur. En nyutgiven guidebok kan dessutom bidra till att man plötsligt befinner sig mitt i en turistfälla. Allt detta händer och efter tio år här kan jag säga att förändring är det enda som är säkert. Ni kan dock vara lugna - här kommer jag bara tipsa om sånt jag testat under veckan. Garanterat säkert. 

    I måndags testade jag burgarsyltan som gömmer sig bakom ett draperi i receptionen på lyxiga Le Parker Meridien. Jag anlände före min kompis och irrade runt på hotellet - marmor, turkiska lampor och uniformsklädda herrar - en lång stund innan jag hittade The Burger Joint. Här serveras burgare och pommes - inget annat. Se till att duka undan efter dig. Jag blev bokstavligen ställd vid skampålen när jag glömde - hela ställen hörde när grillaren skrek ”fancy hat, fancy manners”. Så kan det gå.

    Igår käkade jag middag på mitt favoritställe Minetta Tavern - här firade jag exempelvis att min bok började säljas på Strand och Barne’s and Noble. Maxad känsla att se sin bok i hyllan - Minetta är perfekt för sånt - det är trots ett författarhak och både Hemingway och E.E. Cummings brukade hänga här. Kan vara svårt att få bord, men värt två timmar i baren om värdinnan är vrång. Satsa på cocktails.    


    Kommentarer (0) | 19 Februari 2014

    Dagens morgonrunda!

    New York är så täckt i snö att det inte ens går att se Manhattan från mina hoods. Dubbskor, snötäckta ögonbryn och tummen upp från en annan löpare.  

    Kommentarer (4) | 18 Februari 2014

    God morgon New York

    Morgonrunda över en snötäckt Williamsburgbro, grötfrukost framför datorn och nu skrivarstuga. Efter jobbkoma och någon slags festlighetsvecka - hjärtats dag, härliga besök, härliga middagsbjudningar - försöker jag nu fokusera lite mer på springandet. Det är minst sagt hög tid att sätta igång med maratonträningen den här veckan - 30:e mars springer jag ju mitt nionde lopp. Den här gången mitt allra första kvinnomaraton - 261 på Mallorca. 

    Instabilder från i fredagens fotografering - häng med på @sofiaheadstrong 

    Kommentarer (0) | 17 Februari 2014

    Ska ni springa i helgen?

    Självklart - måste verkligen börja avverka långrundorna nu. Dock är det inte så lätt när oväder efter oväder drar in och gatorna svämmas över av snösörja. Dessutom har det varit modevecka.

    Idag har Anna och jag en fotografering på Wythe Hotel. Följ den på insta @sofiaheadstrong.

    Dagens inspiration är annars Marc Jacobs som förutom att visa en fantastisk höstkollektion även tog emot applåderna i träningsbyxor. 


    Kommentarer (0) | 14 Februari 2014

    Dagens Pepp!

    Såklart - allt annat är otänktbart. Igår virade en kvinna en stickad regnbåge på ett stängsel under bildbron där jag bor och sen hittade jag det här utanför Blue Bottle Coffee. Älskar stadsdekoration som muntrar upp. 

    Kommentarer (0) | 13 Februari 2014

    På fötter - löparklubben för hemlösa

    Ni som följer mig i RW vet att jag springer med Back On My Feet - en löparklubb för hemlösa. I morse tog jag med Anna till klubben. Här är en krönika om hur en vanlig runda går till.

    Klockan är 05.10 en vanlig fredag. Jag möter Marie utanför den nattöppna Bagel-butiken på hörnet. Vi hejar trött och börjar springa. Det är nattmörkt och även om vi möter några hemsläntande New York-bor har staden gått ned i viloläge. Festfolket hejar och jag funderar över om de tror att vi är högpresterande A-personlighet med vargtimsrundor i kalendern. Marie frågar hur journalistveckan varit och jag frågar hur lärarveckan varit, sedan springer vi tysta sida vid sida.

    När vi passerat Williamsburg bridge och kommit in på Manhattan tutar en bilförare energiskt på oss. Ja, ja - skrattar vi och konstaterar ännu en gång att vi aldrig kommer förstå oss på tutande män. Klockan tjugo i sex spurtar vi sista gatan fram till härbärget på Bowery Street. Vi är sena - uppvärmningen har redan börjat. En kille i luvtröja försöker få igång den omaka gruppen av blyga hemlösa och entusiastiska karriärister. Vi ber en bön tillsammans och formar sedan en tajt ring där vi likt ett fotbollag skriker en ramsa. Den här dagen bestämmer gruppen att vi ska springa till Brooklyn Bridge och via Soho och Chinatown bär det sedan av. 

    Första gången jag hörde talas om Back on My Feet var på gymmet. CNN visade ett TV-inslag som jag såg efter ett träningspass när jag slentriantittade medan jag tog på mig överdragskläderna. En löpargrupp för hemlösa - människor som springer för att få struktur i livet. På något sätt kände jag igen mig - löpningen har hjälpt på många sätt, men det allra viktigaste är att jag inte längre känner mig som en rotlös vagabond varje gång jag är på jobbresa. Löpningen är med mig oavsett om jag är i Skara, Stockholm eller Shanghai och den ger mitt liv rytm. Jag tog kontakt med Back on My Feet som finns i elva amerikanska städer. Mitt härbärge blev Bowery Mission - samma kvarter som Bowery Hotel där jag druckit lyxiga cocktails och Whole Foods där jag ibland köper alldeles för dyr ekologisk mat.

    Inför första rundan var jag nervös. Idén med Back on My Feet är att systematiskt stärka människor med hjälp av löpning, men också att få människor med bostad och utan bostad ska umgås. Jag försökte fundera ut samtalsämnen på vägen dit, jag menar hur ofta umgås man egentligen med hemlösa? Trots en frenetiskt arbetande hjärna bestämde jag mig för att försöka vara en närvarande människa snarare än en förberedd journalist med en skyddsmur av frågor. Vi pratade om löpning, lasange och undan för undan om livet. En del av killarna är unga, en del gamla. Några har varit kriminella, några haft familj. En del har levt länge på gatan, andra väldigt kort. 

    Under rundan på väg till Brooklyn Bridge tar jag mod till mig och frågar den stöddige killen som alltid springer i mörka Raybans - trots att det är kolsvart ute - varför. Brillorna åker av och två snälla ögon syns - ”det är för att mina ögon ser så trötta ut”. Vi joggar och pratar - om honom och mig. När vi når brofästet säger han att han aldrig varit här. Jag undrar om jag hör fel - killen med solglasögon är ju trots allt född och uppvuxen i New York. En före detta knarklangare från Bronx som aldrig varit så här långt söderut - hans egna ord. Nervositeten syns i ansiktet och jag säger lugnt att jag önskar att jag hade min första brorunda kvar. Vi springer upp på bron och möts av skylinen - ett New York som håller på att vakna och som glänser av morgonens första strålar. Solglasögonen tas av och jag låter honom få en stund för sig själv.

    Vi är en udda grupp, men vi springer tillsammans. Det är jobbigt och omänskligt att släpa sig ur sängen tio i fem varje fredag, men det är det värt. När jag joggar hem vid halv sju - Marie springer tidigare för att hinna till lärarjobbet - tänker jag alltid att det var värt det. Hemlös eller med bostad - vi är alla löpare.          

    Kommentarer (3) | 12 Februari 2014

    Dagens morgonrunda!

    Åtta minus, dubbla tajts och glittrande byggnader. Rundan: McCarren Park - industriområdet i Greenpoint - skylinepaus - bron över till Long Island City och samma väg tillbaka. Frukost på Kellogg's diner med finaste Anna som landade igår. Så här skulle jag kunna börja varje dag resten av mitt liv. 

    Kommentarer (1) | 11 Februari 2014

    Pizzafest och Pharrell

    Vilken megamaxad helg. Det bästa med mitt jobb är alla människor jag får träffa - knäppa/kända/smarta/egoistiska/inspirerande/okända - och att jag aldrig vet vad som ska hända. I veckan blev jag erbjuden en intervju med Pharrell Williams som just nu samarbetar med G-Star kring en miljösmart kollektion - Raw for the Oceans - som delvis består av plastavfall från havet. Självklart tackade jag ja, dessutom tog jag på mig min hatt. 

    Självklart sprang jag också, bland annat i Central Park med Spring-gänget. Skyskraporna lyste, andedräkten ångade och jag blev än en gång påmind om hur underbart det är att röra sig i den här staden. Livet! Sen var det också pizzaparty hemma hos mig - vissa av gästerna var så ivriga att det blev pizza på golvet, datorn och elementet. Så kan det gå.

    Också, jag har äntligen skaffat Instagram - följ mig gärna @sofiaheadstrong  

    Kommentarer (1) | 10 Februari 2014

    Familjefällan

    Just nu håller jag på med en artikel om löpning och jämställdhet för Runner’s World. Jag behöver er hjälp - maila mig på sofia@runnersworld.se och berätta hur det ser ut hemma hos er.

    • Springer du och din partner lika mycket? Varför/varför inte?
    • Tycker du att ni har ett jämställt förhållande när det gäller löpning? Varför/varför inte?
    • Jobbar ni aktivt för att göra löpningen mer jämställd hemma hos er? Hur?
    • Vem får kompromissa när det gäller långrundorna på helgen?
    • Följer ni med och hejar på varandra när ni springer lopp? Varför/varför inte?

    Och nu firar vi helg genom att hylla några sportpionjärer. Madge Syers tävlade exempelvis i skridsko-VM 1902 - när det bara var till för män - och tog hem silvret och fick kommittén att inkludera kvinnor under tävlingen 1908. 1928 fick kvinnor för första gången tävla i friidrott under Olympiska spelen. Älskar denna bild - go girls! Vi har kommit en bra bit på vägen - 44 procent av alla som tävlar i årets vinter-OS är kvinnor. Men vi är inte där än. Mitt råd till alla er som inte når olympisk nivå är att kämpa på på hemmaplan. Frågan är helt enkelt vem som springer mest där hemma?

    Kommentarer (1) | 07 Februari 2014

    Dagens pepp!


    Som ni märkt tar sporten ett allt större kliv in i modet. Underbart för alla oss som springer och som gillar att minimera dagens ombyten. Jag har alltid varit trotsig när det gäller kläder - kläder efter väder är helt enkelt inte min grej. När jag intervjuade NHL-hockeyspelare bar jag exempelvis pennkjolar och när jag var på Antarktis såg jag ut som vanligt. Jag gillar att utmana plaggs syfte och ta med kläderna på äventyr som de inte är gjorda för. Idag invigder jag min löparklänning - som funkar både på en brorunda och en fest - på modeveckan här i New York. 

    Kommentarer (0) | 06 Februari 2014

    Överlevnadsrundorna

    Jag älskar överlevnadsrundorna - dom som för länge sedan passerat gränsen för vad som är galenskap. Idag var en sådan. Jag vaknade klockan fyra och kände mig äntligen frisk. Manhattans skyline var mörklagt utanför mina fönster och isregn piskade mot AC:n. Otåligt väntade jag in ljuset, samtidigt som jag kollade in Weather.com:s timsrapportering. Det där med isstorm, hur allvarligt kan det vara? Trots att sidan indikerade att vädret var allt annat än löpvänligt tog jag på mig mina dubbskor och sprang ut. Trottoarerna var täckta av snösörja och gatorna såg ut som bruna swimmingpools - New York har fortfarande inte installerat något fungerande system för gatubrunnar. Dessutom piskades jag av regn, snö och is. Låren fröst, en bilförare blev arg för att jag sprang ut i vägen och jag fick tillämpa mina längdhoppstalanger från mellanstadiet varje gång jag skulle korsa en gata. Trots allt detta tog jag mig till Williamsburg bridge som inte rörts av någon på morgonen. Jag sprang uppför backen och kände mig som Rocky minus stekarna i kylrummet. Inget slår känslan av att känna sig stark - det är just därför jag springer när vädret bjuder på en rejäl omgång. 


    Kommentarer (2) | 05 Februari 2014

    Hello New York

    Nu har jag varit tillbaka i New York i några dagar. Efter en flygresa där jag däckade av utmattning möttes jag av en härlig tullman som gav mig massa komplimanger och när jag kom till huset och de fem trapporna - jag bor högst upp utan hiss - kom två räddande änglar och bar upp mina väskor. Lördag morgon inledde jag med en runda över Williamsburg bridge - solen gick upp och byggnaderna glittrade. Söndagen gjorde jag om samma sak. Trots att jag numera firar tio år i New York blir jag lika överöst med känslor varje gång jag ser skylinen - ibland gråter jag till och med några löpartårar. Sen var det spa-dag, superbowl och snöstorm och sen blev jag sjuk. Jag känner ett extremt löparsug, men får tyvärr inte springa idag heller. Sjukt frustrerande! 


    Kommentarer (2) | 04 Februari 2014

    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser