Annons

Redaktionen av Redaktionen Fitness

Häng med Fitnessredaktionen på tuffa, knäppa, roliga och svettiga träningspass! Du får också titta in bakom kulisserna på fotograferingar, Fitness Testar-pass och in på vår redaktion för att se vår vardag. Vi som skriver på redaktionsbloggen är chefredaktör Marie Kjellnäs som har fuktionell styrketräning och rörlighet närmast hjärtat, den hängivna triatleten och AD:n Sofie Lantto, redaktören Anna-Lena Petterson som helst tränar crossfit, webbredaktören tillika träningsallätaren Nina Nyström och koordinatorn Johanna Benktander som bespetsat sig på thaiboxning.


RSS-flöde


Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Cecilia Duberg


    Dagarna går och jag fyller dem med ... [Läs mer]

    Alexandra Petersson


    Här kommer recept på världens godaste ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    Fredagen i LA bjöd på sol och Fitness. ... [Läs mer]

    Linda Öhrström


    Just nu är det säsongsbyte och huden ... [Läs mer]

    Sofia Hedström


    När Sarah och jag var på Antarktis ... [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Jaha. Om fyra dagar ska jag springa en ... [Läs mer]

    Sassa Asli


    Är du lite rädd för gröna smoothies på ... [Läs mer]

    Jessica Rosenquist


    Pälskofta & Djurmönstrat - perfekt för ... [Läs mer]

    Matilda Rapaport


    Vår sista skiddag blev lite väl ... [Läs mer]

    Dött på bloggen?

    Halloj allihop!

    Här händer det grejer, som ni säkert har förstått. Lanseringen av Women's Health står för dörren och med det också en ny sajt och en hel drös nya bloggare. Också en del färre bloggare. Bland annat så försvinner Redaktionsbloggen där ni har kunnat läsa om vår träning och våra påhitt runt och i tidningen. Istället kommer jag, Anna-Lena, att få en egen blogg som är en mer renodlad träningsblogg, men du kommer också att kunna läsa om redaktionsjobbet någon gång ibland.

    Vi ses på min blogg helt enkelt!

    Kram från

    Little Miss Burpee

    Kommentarer (0) | 09 December 2013

    Favorit i repris

    Idag var det favorit i repris på passet på Nordic. Halva passet var marklyft - skittunga, trodde jag när jag kollade igenom passet i förväg. Men istället för tio ettor, var det ett set med tio reps. Nåväl, det blev rätt tungt ändå. Och efter det fick vi öka vikten lite till och köra två set med 4-6 reps. Marklyft är och förblir mitt favoritlyft.

    För sedan var det dags för ett skivstångskomplex: 3 marklyft, 3 hang bar clean (en frivändning där du börja med stången hängande framför låren) och 2-3 shoulder to overhead (att på valfritt sätt få stången från axlarna till sträckta armar över huvudet). Det kluriga med den typen av komplex är att det är fullkomligt hopplöst att välja en vettig vikt. Marklyft på samma vikt som shoulder to overhead känns liksom helknasigt. Det gäller att pressa sig på vikterna, helt enkelt. Dessutom är jag kass på frivändningar, så det var faktiskt där det blev tyngst för mig. Jag har en jättedålig teknik och liksom musklar upp stången. Det är bara att öva, helt enkelt.

    Och faktum är att det ju är lättare att nöta lite teknik om det sitter lite vikter på stången. Och sedan jag nådde mitt mål och tog 100 kg i marklyft i torsdags har jag fått en rejäl skjuts i självförtroendet gällande i princip alla övningar vi kör. Jag vågar lägga på mer vikt och testa var mina gränser går. Det är jätteroligt!

    I morgon är det dags att testa var gränserna går när det gäller chinups och boxhopp. Bland annat. Men först ska jag testa gränserna för hur gott man kan sova. Och hur hungrig man kan vara när man vaknar.

    //Anna-Lena

    Kommentarer (2) | 29 Oktober 2013

    100 kilo!

    Den här väger hundra kilo. Den har jag lyft. En gång. Det räcker. Höstens träningsmål uppnått. Hundra kilo marklyft - check!

    Jag har, sedan ett tiotal veckor tillbaka tränat mot det här målet tillsammans med världens förmodligen bästa marklyftscoach Jakob Sandström. Han har gjort programmering åt mig, jag har tränat och gjort allt han sagt. Det har varit jätteroligt eftersom jag tycker att det är det roligaste som finns, att lyfta tunga saker. Och i torsdags var det dags. Jag lyfte och han ropade "Släpp inte!" Jag släppte inte.

    Men snart blir det dags att sätta tänderna i nästa mål, alla skitövningar som ska göras hängande i det förbannade skitracket, typ pullups, toes to bar och knees to elbows. Jag är kass på det och behöver hjälp. Jakob tyckte att det var roligt att träna mig att bli starkare i marklyft. Vi får se vad han säger när han ska få mig att göra det jag hatar och börjar negga och fräsa. Men är det någon som kan det är det han. Det firar vi med den här bilden på oss från i somras.

    //Anna-Lena

    Kommentarer (0) | 28 Oktober 2013

    Ett P kommer sällan ensam

    (Harald, 3 år. Oftast gul färg i almanackan och alltid prio ett.)

    Planera. Prioritera. Prestera.

    Så! Där är mina tre P:n för att få ihop vardagen och träningen. Ni är säkert många som känner att heltidsjobb, barn och ett brinnande träningsintresse inte är så lätt att kombinera alla gånger, och när jag hade rannsakat mig själv och hur jag får ihop det så blev det bara de tre P:na kvar till slut. Och nu kommer säkert många bli arga på att jag tycker att alla har tid att träna, men det struntar jag i. För om jag kan hjälpa en enda person som inte tycker att hen har tid att träna att tänka om är jag nöjd.

    Planera. Ja, jag är extrem. Jag har fortfarande pappersalmanacka som jag vårdar ömt och som jag färgkodar med fyra olika färgpennor: blå för jobb, gul för vardagshändelser (tvättider, dagisgrejer och sambons trumpetrep), röd för skoj (fester, resor, middagar, luncher etc) och rosa för träning. Det är den rosa pennan som spelar störst roll här. Jag ser till att fylla i nästa veckas träning i almanackan så att jag ser att mina fem pass får plats. Ja, det underlättar att jag har ett jobb utan stämpelklocka och att jag har en sambo som jag kan dela dagishämtningar och -lämningar med. Men jag är övertygad om att i princip alla kan få plats med, kanske inte fem, men två, träningstimmar i veckan om de bara PLANERADE.

    Och då kommer vi till P nummer 2:

    Prioritera. Ja, jag prioriterar min träning över att sova en timme till. Jag prioriterar att träna en timme av min arbetstid då och då för att sedan ta igen det hemma på kvällen. Nej, det är inte roligt att jobba i soffan varje kväll, men det ÄR VÄRT DET! För mig. Är det någon annan färg som kommer och bråkar med den rosa färgen i almanackan planerar jag om. Prioriterar träningen genom att flytta på den så att den ändå blir av. Resultatet blir ofta blir flera timmar i jobbsoffan på kvällen, men då får det vara så. Ja, visst finns det undantag. Min son är alltid prio ett, men jag prioriterar att träna även stressiga VAB-dagar om det inte är fullkomligt omöjligt. För jag vet att jag blir en bättre mamma/sambo/vän/anställd om jag får till min träning.

    Och till sist:

    Prestera. Vadå? Prestera!? Ja, prestera! Det blir ofantligt mycket roligare att både planera och prioritera om du dessutom presterar. Hitta en träningsform som du älskar och se till att verkligen göra ditt bästa när du tränar så att du utvecklas och ser förbättringar. Då kommer du att verkligen vilja rita rosa i almanackan och bolla runt med andra åtaganden för att komma iväg till gymmet eller ut i spåret.

    För min del är det Crossfit Nordic jag längtar till. Jag älskar det stället. På riktigt! Jag njuter av miljön och av träningen som jag aldrig har gjort förut. För mig är det lätt att planera och prioriera för att få komma dit och prestera.

    //Anna-Lena

    Kommentarer (2) | 28 Oktober 2013

    Hej på dig rumpan!

    Varsågoda! Här har ni världens bästa rumpövning - hip thruster. Enligt coach Jakob har man gjort muskelaktivitetsundersökningar på rumpövningar, och den här fick högst utslag. Så det är vetenskapligt bevisat!

    Det blev lite suddiga bilder, (jag hade placerat mig ganska långt från spegeln, och jag ville inte flytta mig närmre bara för att kunna ta en bild) men ni kan säkert se hur man gör ändå.

    Så. Sätt dig på huk med en bänk bakom ryggen. Lägg en olympisk stång i höftvecket. Lägg sedan axelpartiet på bänken och kliv fram med fötterna tills det blir lagom att få cirka 90 grader i knäleden när du trycker upp höften. Sjunk sedan ner med höften så långt som möjligt innan du trycker den tillbaka upp så högt det går. Se till att det är rumpan som jobbar.

    Är det för lätt? Sätt vikter på stången.

    Lycka till!

    //Anna-Lena

    Kommentarer (0) | 17 Oktober 2013

    "Det krampar i magen"

    Jag hade helt glömt att jag skulle lägga upp ett par roliga och bra magövningar att köra när man tränar i par. Vi fick köra dem på crossfit-passet i fredags.

    På den första övningen skulle den ena lägga sig på golvet, lyfta upp huvudet och skuldrorna från golvet och sätta motsatt armbåge mot motsatt knä och lyfta det andra benet och andra armen diagonalt från golvet. (Se bild ovan) Sedan skulle man låsa kroppen i det läget och den andras uppgift var att trycka, dra i och lyfta på det sträckta benet medan man själv skulle hålla kvar kroppen i samma låsta position hur man än gungade, vältes och flyttades runt. Sedan bytte man ben. Skitkul!

    Andra övningen var nästan samma, men då skulle man ha båda armbågarna mot knäna.

    Otroligt jobbigt och det tog inte många sekunder innan det ropades "Jag har kramp i magen".

    Så dra tag i någon träningskompis och kör!

    /Anna-Lena

    (Foto: Björk Ódinsdóttir)

    Kommentarer (0) | 15 Oktober 2013

    Asics nya löparprylar

    Här står jag (Sofie) mellan ett gäng män som springer typ dubbelt så snabbt som mig. JoggJonas, Stefano Baldini (OS-guldmedaljör i marathon 2004) och RunnerWorldJonas. 

    Eftersom jag är den som springer mest på redaktionen så brukar jag tigga om att få testa dom nya löparprylarna som kommer. Igår var det Asics som släppte sin nya sko Gel-super J33 och sina nya "motion muscle support" kläder. Testa prylarna fick vi göra med just Stefano som ni ser ovan. 

    Han ska också springa NewYorkmarathon, så jag inledde min intervju med honom genom att fråga "Jaha, Mr Baldini, vi ska ju springa NYCM om exakt en månad, hur tycker du att vi ska lägga upp träningen?"

    Att han ska springa den med ett gäng vänner för välgörenhet och gå i mål (cirka en timme innan mig) på tiden 2:59:59 det fäste jag mig inte nämnvärt vid. (Han har ju faktiskt sprungit marathon innan, 2006 sprang han 4,2 mil på 2:11:32) 

    Han tyckte i alla fall att vi skulle få till två långpass till på minst tre mil, fast max vara ute i två timmar (!) och så ska vi testa det vi tänker äta och dricka under loppet. Själv tar han en gel efter 20 km och en efter 30 under loppet. 

    Stefano ska springa i Asics nya sko, jag gillar den men får se vad jag ska ha på mina fötter. Asics säger att det är en andra sko för oss som springer mycket. Den passar för snabba pass och tävlingar och gärna för oss som pronerar lite (trampar innåt när vi springer) 

    Jag gillar skon, men ska springa några mil till innan jag tycker något på riktigt. 

    Kläderna som vi också fick testa kan jag därimot direkt säga är nya favoriter. I love. Jag skulle inte säga att det är kompressionskläder, det är snarare tajta kläder som dom sytt i något som känns lite som resår, och dom är satta så om man tappar sin fina hållning när man springer så påminner dom en om att räta sig och använda rätt muskler. (Lite sådär som man kan ha kinesiotejp om ni haft det, eller sett att någon gått omkring med en färgglad tejp på benet eller axeln) 

    Je, je, tänkte jag innan jag tog på mig kläderna men faktum är att jag tycker dom fungerar. Jag HATAR kompression på överkroppen, jag vill kunna ta djuuuupa andetag utan att det sitter åt över bröstet, men den här tröjan sitter löst över bröstet och spänner lite över skulderbladen, sådär så jag blir påmind om att dra bak axlarna lite och sänka dom när jag springer. Och det kan jag erkänna att jag faktiskt kan behöva påminnas om ibland. 

    Jag springer vidare och tycker mer i en tidning snart. Imorgon står det 24-26 km på mitt träningsschema så jag kommer ha gott om tid att utvärdera. Keep on jogging. Eller något. 

    Kommentarer (0) | 05 Oktober 2013

    5 år med Andreas, Lidingö, 90 kg och halsont

    Nej, ack nej. Livet har inte stått still sedan senaste blogginlägget. Jag har bara saknat blogginspiration, men nu jädrans! Nu ska allt som har hänt senaste veckan upp på en gång, så håll i er!

    Det viktigaste hände igår. Då firade vi fem år med PT-Andreas. Det vill säga Marie och Sofie har tränat med honom i fem år. Jag har ju bara varit med i ett par år och Nina i ett par veckor. Men jag vill ändå hävda att jag var först, för jag intervjuade honom för tidningen innan Marie och Sofie slog sina nyförlösta klor i honom och gjorde honom till sin. (Redan innan jag intervjuade honom hade han varit med i tidningen som "Månadens hunk" i inoljad bar överkropp och skidglasögon. Ja, ni fattar. Månadens hunk var för övrigt en inslag som sedan ströks ur tidningen. Det var helt enkelt bara FÖR pinsamt.)

    Marie utvecklades snart till "Stålbålen" Kjellnäs och Sofie, ja, Sofie blev "Ironwoman" Lantto med sju genomförda Ironman-tävlingar i ryggen. Just knaslånga triathlontävlingar är väl inte huvudsakligen Andreas fel, men vi återkommer till det.

    Vi var ute och firade våra fem år med Andreas igår (efter att vi tränade med honom och tog bilden ovan. Jag må se ansträngd ut, men så fick jag också bära den KÖTTIGA biten), men det blev inget tal då, så det kommer här i stället:

    Hyllning till en PT

    Andreas Öhgren tränar NHL-proffs. Det är jättetufft. Han kör skiten ur några av världens bästa hockeyspelare när de är hemma under sommaruppehållet. När man får såna uppdrag är det lätt att glömma allt annat och gå ALL IN på den inriktningen, flytta till USA och bli dryg. Men lika mycket som Andreas brinner för sina NHL-proffs brinner han för att hjälpa vanliga människor, halta och lytta, tränade och otränade med det som inte funkar eller det som gör ont. Folk som inte lyckats få hjälp någon annanstans kommer till honom och blir bra. Jag vet, han är ingen trollkarl, (eller?) men vi har alla sett det hända. Det är som om "aldrig", "omöjligt" och "det går inte" inte finns i hans ordförråd.

    Han har hjälpt oss att hålla ihop genom alla vansinniga idéer vi har tagit oss igenom. Det är inte utan att han suckar när Sofie slänger ur sig att hon ska köra två Ironman och ett Ö till ö under en och samma säsong, eller när jag lagt fram den briljanta idén att göra 1000 burpees på två timmar eller satsa allt på tunga marklyft med en rygg som är krokigare än en alpväg, men han vet att det inte är någon idé att försöka sätta stopp. Han vet hur vi funkar. Han hjälper hellre till och ser till att vi inte går sönder. Och dessutom har vi fruktansvärt roligt på vägen!

    Så, Andreas, tack och du vet att vi älskar dig!

    Nu när alla har torkat en tår ur ögonvrån går vi vidare i min redogörelse. Håll i hatten för nu blir det tunga lyft. Mitt tyngsta lyft någonsin faktiskt. Stången ovan väger 90 kilo. Den lyfte jag i ett tjusigt marklyft med oklanderlig hållning i torsdags. Heja mig! Coach Jakob har gett mig fem veckor, sedan ska 100 kg upp i luften.

    Två dagar senare väntade 15 kilometer löpning på Lidingö. Ja, jag vet! Jag har slutat springa sedan en dryg månad tillbaka, men det här loppet var bestämt sedan länge och som den pliktmänniska jag är så kunde jag ju inte låta bli att springa på grund av en petitess som att jag har slutat löpträna. Även när jag löptränade var jag ingen som kunde avgöra hur fort jag sprang eller så, jag sprang så fort som kändes bekvämt just då, och det kunde vara både under och över 6 min per kilometer. Det sjuka är ju då att jag klev över mållinjen inte mer än 5 sekunder efter förra året. Jag sprang alltså nästan på sekunden lika fort som då. Helt galet! Men det var långt ifrån min egen förtjänst. Jag hade en hare. Jag tog redan efter ett par kilometer rygg på en farbror i blå tröja och låg sedan bakom honom tills det var två kilometer kvar. Då spurtade jag om honom. Han var ju trots allt en farbror och jag har ju lite stolthet kvar.

    Och nu då? Jo, nu sitter jag här med ont i halsen och har varit tvungen att ställa in ett träningspass. Kombinationen löpning och världens STÖRSTA konjak som min kompis Sara bjöd mig på på lördagskvällen för att fira loppet, var inte den bästa. Nu ska jag snabbt kurera mig så att jag kan bita tag i nästa steg mot 100 kilo!

    To be continued...

    //Anna-Lena

    Kommentarer (2) | 02 Oktober 2013

    Crossfit i Gällivare

    Jag är avundsjuk på Anna-Lena här på redaktionen, i princip varje dag kommer hon till jobbet med lysande ögon. Nya personbästa. Nya utmaningar. Hon kör Crossfit för er som missat det. 

    Jag älskar också crossfit fast jag älskar ju triathlon också. Och har inte huuur många timmar som helst per dag. Men när det passar så kör jag crossfit och jag slås alltid av att jag verkligen gillar det.

    Jag är hemma ihelgen. Hemma för mig är i Gällivare. Och fatta hur glad jag blev när jag upptäckte att det öppnat en box här. Viljestark. Det är en tjej som heter Stina Åkermalm som ledsnade på att det bara fanns en skivstång på gymmet så hon öppnade en egen box.

    Dagens WOD (work-out-of-the-day) var fem varv av 6 axelpress, 6 push-press, 6 push-jerk. En minuts vila mellan. Hej, hej mjölksyra, hej, hej!

    Passet jag gick på var fullbokat. Och precis som när jag hälsade på Kiruna Crossfit förra året så var det nästan uteslutande tjejer på passet. 

    Nu vet jag var dom starkaste tjejerna i Gällivare finns. Och jag vet var jag skulle vilja träna om jag flyttade hem … 

    Här är Jonas som höll i dagens pass. Just nu är det Stina och Jonas som håller alla pass på Viljestark. Hans favoritövning är frivändning. 

    Vi avslutade med en utmaning som Rich Froning (tydligen en trefaldig crossfit mästare) skickat ut för några dagar sedan. Att följa Mobys låt “Flower” med djupa benböj (för mig med 40 kilo på stången) Alltså när det sägs get down i låten så går man ner i en djup benböj. När låten säger get up så går man upp. Om och om igen. Mer mjölksyra! Men en kul utmaning!

    Stina, Jonas och hela gänget på Viljestark, TACK! Jag vill träna med er varje dag! Lite långt att pendla (120 mil) men … 

    Kommentarer (0) | 27 September 2013

    1188 träffar Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 119 Nästa Sista 
    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser