Cecilia Duberg | Women's Health

Annons

Cecilia Duberg av Cecilia Duberg

På jobbet: Legitimerad psykolog. Specialist i hälsopsykologi och organisationsutveckling. Mental tränare för ledare, idrottare, artister och grupper. Föreläsare, skribent och entreprenör. Brinner för: Leverera psykologiska strategier som förändrar liv och resultat. Hemsida: www.lionmind.se


RSS-flöde


Mest läst


Mest kommenterat


    Andra bloggar

    Alexandra Petersson


    Min graviditet drar ut på tiden och jag ... [Läs mer]

    Tanja Djelevic


    Nu är det dags igen! Vi möts i Tulum ... [Läs mer]

    Sofia Hedström


    I lördags sprang jag Southern Most ... [Läs mer]

    Anna-Lena Petterson


    Alltså jisses så roligt jag har haft ... [Läs mer]

    Matilda Rapaport


    I’ve previously written about mental ... [Läs mer]

    Vägen mot halvmaran


    Igår sprang 2667 tjejer över den här ... [Läs mer]

    Maria Gradin


    Efter allt som händer i världen så ... [Läs mer]

    Malin Aldhagen


    Foto: Ryno Quantz Här är vi i Team WH ... [Läs mer]

    Moa Quist


    En orädd fågel på löpturen. Sedan jag ... [Läs mer]

    Chefredaktören


    Om inte Veronica Maggio hade besjungit ... [Läs mer]

    Iman Malmberg


    Min lugnaste midsommar någonsin! Så ... [Läs mer]

    NEJ TILL VÅRSTRESS - JA TILL ÄVENTYR.

    Maj. Vi reflekterade över vårstress här om dagen, jag och min vän Ulrica. Hur stark tendensen att överbelasta vårmånaderna med innehåll och doing kan vara.  Vi pratade om det eftersom vi båda gjort aktiva val att förekomma stress och felprioriteringar. Vi pratade om vad vi gjort för att skapa utrrymme för reflektion och ljusinsläpp när våren är som vackrast. Hur inget och ingen någonsin blivit bättre av att pressas, skyndas eller uttröttas. Om yin och yang.

    Men jag märker hur liten roll det spelar, att jag själv har en rimlig almanacka. Det är ändå nu mailkorgen, röstbrevlådan och samvetet överbefolkas av människor som vill mig något. Som väntar på svar, vill bolla hösten eller stämma av tider, texter eller samarbeten. Och plötsligt känner jag mig stressad och får inte ur mig något bra alls. Trots att jag vill.

    Frustrationen smyger sig på och tankarna blir svåra att hålla isär. Hjärtat börjar bulta och inget blir särskilt snyggt eller rätt.  "Det blir inte som jag vill ha det", säger magkänslan. "Jag vet att jag kan bättre", viskar min neocortex.  "Jag behöver perspektiv, och vila" viskar hjärtat mellan slagen. "OK", säger jag högt för mig själv. Ok.

    Jag drar ut i skogen. Pausar alla tankar. Rider min häst över stock och sten. Låter grankvistar slå mot ansiktet och vadar genom vårforsar. Under mig känner jag hästens oändliga kraft och iver - likt min egen. Vissa stunder får jag kämpa för att hålla mig kvar i sadeln, i nästa stund är vi i total harmoni. Hon känner också vårens krafter och möjligheter. Friheten och inspirationen. Risken nu, om vi ger efter för impulsen att bara gallopera fram och ta för oss, är att vi missar viktiga saker. Eller snubblar. Kommer hem geggiga och helt slut istället för uppfyllda av äventyret. Och jag VILL bli uppfylld av äventyret. 

    Så vi saktar ner och lyssnar på vårfåglarna. Kikar efter älgar och bävrar. Balanserar över fallna träd och galloperar först när ett fält öppnar sig. Stannar till nere vid sjön, jag sitter av en stund och bara andas. Jag har läst om hur glittret från vattenytan påverkar hjärnan, men jag tänker inte på det nu. 

    Flyr jag när jag släpper allt och dra ut? Nej. Jag kalibrerar och balanserar mina sinnen i samarbetet med hästen och naturen. Min häst är min bästa coach. När jag kommer hem igen, gör jag mer rätt. Energin och äktheten jag känner där ute, tränar mig att bli en bättre samarbetspartner även i mitt arbete. En mer närvarande människa i relationer. Naturens skönhet gör mig kreativ och ljuden där ute i skogen lugnar ner mig. Det är inte flykt, det är ökad närvaro.

    Hur vi reagerar på omvärldens komplexitet beror på hur vi mår inuti. Hur vi hanterar balansen mellan input och output, mellan aktivitet och vila. Vilka miljöer vi exponerar oss för. Vilken musik vi lyssnar till och vilka människor vi har nära och tar hjälp av. Vi kan inte bara rusa på  och tro att det kommer något bra ur det.

    Det här är ett kärleksbrev till alla mina samarbetspartners. Jag har inte glömt er. Ni är mina viktigaste människor och det är NI som ger mitt arbetsliv mening. Ni inspiererar och utmanar mig och får mig att växa. Jag är så glad för allt vi har framför oss. 

    Idag är jag för mig själv i skogen. När vi connectar och blir kreativa igen, skapar vi något fantastiskt tack vare det.

    Jag vet. Ingen av er sitter vid skrivbordet idag heller. Ni är ute och klättrar något högt berg, paddlar någon fors, sjunger på en stadion, bygger något stort eller njuter av er fina familj. Jag vet.  

    Tack för alla äventyr.

     

    Kommentarer (0) | 14 Maj 2016

    TA EN PAUS IDAG.

    ”Det är lite mycket nu.”

    Plikten, självkänslan, tomheten om du stannar upp, lyckan som kanske väntar runt hörnet…Vad är det som ibland driver dig att ta i mer än du orkar och vill?

    Tempot i samhället är galet och de naturliga pauserna blir mer och mer sällsynta. Möjligheten att prestera mer - och hela tiden - premieras till och med av ditt inrebelöningssystem.

    Nej, det finns inte mer information nu än det gjort tidigare. Den har bara kommit närmare. Och det har blivit viktigare att välja bort, välja in och välja själv.

    Tid för reflektion är livsviktigt. Kommer du ihåg att vila - utan att göra något? Utan att yoga eller meditera eller läsa eller.... Får du dåligt samvete när du stannar upp? Hrm.

    Det finns  inget som är så bra, så läkande, närande och återhämtande och så skönt som en stunds vila. VET du det?

    Jag är den som träffar dig på andra sidan stressen.

    Du och jag ses i terapirummet när jakten på lyckan, den ultimata träningen, framgången, tävlingen och självförverkligandet börjar göra ont. 

    När du behöver hitta en annan väg eller när rädslan för att inte räcka till tagit över.

    Men jag vill nå ut till fler. 

    JAg vill inte att stress, oro eller låg självkänsla ska hindra någon från att leva fullt ut.

    Därför har vi på LIONMIND - under ett års tid - ovandlat erfarenheten från terapirummen till manus.

    Vi har omsorgsfullt skrivit filmmusik som ska väcka rätt känslor.

    Vi har letat och hittat inspelningsplatser runt om i världen, som kan stilla dina sinnen. 

    Vi har valt övningar som fungerar. Vi har formulerat meditationer så alla kan hänga på och intervjuat fokusgrupper.

    Under månader har vi sen klippt bort bruset och lyfte fram det bästa. 

    Vi var nöjda först när våra tre huvudprogram var perfekta i bild, ljudoch innehåll. När de var ännu bättre än vanliga terapisamtal. 

    Du kan starta ett program nu om du vill på lionmind.agency. Du är bara 8 veckor från inre ro, mindre stress eller starkare självkänsla. 

    Här kan du se utdrag ur filmer från träningsprogrammen !

    Här kan du läsa en artikel jag skrivit om att VILA.

    Eller hör mig föreläsa om mental träning, om mod och om små förändringar som gör jättestor skillnad för hur ditt liv blir levt.

    Först ut: WORKOUT ÅRE klockan 9.15 på söndagen den 29 maj.  Ses vi kanske där?

    Ta en paus idag. Gör ingenting en stund. Observera livet, det är minst lika viktigt som att göra.

    /Cecilia

    Kommentarer (0) | 12 Maj 2016

    YOGA UTAN BULLSHIT

     Jag väljer att praktisera yoga för att det är intelligent träning.

    För att, det är en träningsform som sträcker sig bortom fysiska resultat och kaloriförbränning, och som integrerar många aspekter av att vara levande. 

    Allt vi gör, tänker och känner manifesteras i kroppen och i våra relationer. Var annars? Under yogan avslöjas mina mönster av hållning, andning och hur jag rör mig – hur jag bär min kropp. Den lär mig hur andetag, blickfokus och muskelspänningar är tätt sammanflätade med just tankar, känslor och beteenden. 

    Kroppen kan inte ljuga. Den kommer alltid säga som det är. Därför är yoga ofta utmanade. Lika utmanade som livet självt. Och precis lika belönande.

    Yogans rutiner tränar mig att vara närvarande. Det gör att jag upplever livet här och nu, istället för att se det rusa förbi mig. 

    Yogan bygger om hjärnanan, kopplar om nervsystemet och stärker upp viktiga egenskaper som uthållighet, tillit och nyfikenhet. Den formar, gör att jag relaterar till omvärlden, andra människor och mig själv med mycket mer kärlek, respekt och tålamod. 

    Jag har nära till beslutsamhet och drivkraft. Men den mentala, inre tystnaden som infinner sig när jag fokuserar i en yogaövning är så mycket mer intressant. Jag märker hur jag blir ödmjuk och kreativ, och att det är mycket bättre. Det blir lättare att passa in i den här världen, istället för att känna mig annorlunda eller som ett offer.

    Yogan dämpar min längtan efter perfektion. Perfektion är ett försvar, något som skyddar från andra människors smärsamma kritik och pekpinnar, men som leder till osynlighet och kostar mänsklig kontakt. När jag får kontakt med mig själv känner jag en stabil styrka, och större tilhörighet med andra. En styrka och tillit som gör att jag inte längre behöver sträva efter det omöjliga tillståndet av perfektion. Jag tror jag når en insikt, om att allting ständigt förändras och att det inte går att kontrollera någonting. Och att det inte gör så mycket.

    Yogan gör att jag ser livet mer som ett fantastiska äventyr. Jag vet inte varför, men den hjälper mig att uppmärksamma och uppskatta alla de små sakerna i vardagen och till och med mina bakslag och misstag (efter ett tag...). Det kanske beror på att yogaövningarna består av att lägga märke till och vänta in de små förändringarna med tålmod och uppmärksamhet. Det finns inte så mycket annat man behöver vänta på, nu för tiden. 

    Yogan ger mig möjligheten att stanna upp och lägga märke till skillnader. Ytterst, ger den mig friheten att välja mitt liv, hur jag vill förhålla mig till det och vem jag vill vara i olika situationer.

    Eftersom jag – liksom du – är unik finns det ingen annan än min egen kropp som kan lära mig vem jag är. Ingen annan kan heller bygga min kropp, reglera min inre kemi eller skriva min story.

    Yogan gör inte livet enklare. Men det blir lättare och roligare att leva ett liv som jag förstår, känner mig hemma i och kan påverka. 

    Yoga är för alla. Du ska aldrig känna dig ovälkommen eller fel på en yogaklass. En yogaalärares roll är att guida dig, inte döma dig. Men det inre jobbet får du gör själv. Det är det som är poängen.

    Så länge jag har min yoga, utvecklas jag i rätt riktning. Utan bullshit. För mig är det jätteviktigt.

    Hälsningar cecilia

    Kommentarer (0) | 10 Mars 2016

    VILL INTE DÖ DUKTIG

    -  Det är inte det att jag bara har några månader kvar att leva som är problemet. Jag har accepterat det. Det är nästan skönt att jag inte kan påverka det. Det är som det är. 

    Hon ser inte mer bekymrad ut än jag gör när någon snor en parkeringsplats framför ögonen på mig.

    Mitt liv är klart snart och det är ok.

    Det är en ljusblå vårdag i Stockholm. 

    - jag förstår, svarar jag.

    -   Nej det gör du inte alls. Du tror att de jobbiga just nu är att jag tycker det är orättvist, att alla andra är så ledsna, att jag inte vill lämna dom, att jag är orolig för mina barns framtid och allt det där.

    -  En del känner så. Men det finns inget facit. Lär mig hur det är för dig, berätta, vad brottas du med?

    -  Jag är trött. Så jävla trött hela tiden. Jag har ont i huvudet. Tumören  - eller om det är medicinerna –  gör mig trög i skallen, och det är svårare att tänka klart. Jag saknar mitt snabba smarta jag. Jag orkar inte trösta alla omkring mig. Jag orkar inte passa på att träffa alla som kommer sakna mig. Jag vill lägga tillbaka ansvaret på dem att leva goda liv. Dom får ju fortsätta! Men jag vill inte dö otrevlig. Fast vad värre är, jag vill verkligen inte dö DUKTIG.

    Orden ringer i mina öron. Vill inte dö duktig.

    - Hur vill du dö? Eller nej, hur vill du leva?

    -    Tacksam. Fast jag vet inte om jag är det. Och med ro. Fast jag är mest irriterad. Jag vill att alla i min närhet ska sluta gråta och istället se all tid vi faktiskt fått tillsammans, och allt dom har kvar.  Jag vill ringa upp några idioter och skälla ut dom. Sen vill jag dricka champagne. Fast jag mår illa av alkohol nu. Det är som om jag kan se klart på allt nu. Förstår vad livet gick ut på. Det var ingen big deal. Och samtidigt så fantastiskt. 

    Hon fortsätter:

    -   Jag borde ha levt såhär hela tiden; Tacksam. Tagit dagarna med ro. Sagt åt folk att sluta gråta över spilld mjölk och skällt ut idioter istället för att bita ihop. Och VARFÖR har jag ägnat mig åt halvdant rödvin när det finns chamapagne?

    Vi skrattar. Faktiskt.

    -    Vad tror du själv?

    -   Jag hade väl svårt att se mitt värde. Tänk, att det var svårt.

    **************

    Den här dialogen utspelade sig för två år sedan. Det var ett av de starkaste samtal jag haft. Hennes ord finns med mig lite varje dag. Varje gång jag tar en sipp champagne. Jag blir glad när jag tänker på henne. Tacksam för det hon delade med mig.

    Här om dagen överhörde jag två kvinnor i lunchkön ondgöra sig över hur otroligt stressigt det är nu "med allt, hela tiden.” De pratade om barn, arbetsuppdrag, resor och festarrangemang som om livet kört över dem med en lastbil.

    Och ute sken solen och vinden svepte genom träden.  Champagnen stod bubblande stilla på hyllorna på systembolaget rakt över gatan. Jag sa inget. Det kan man ju inte. Folk har rätt till sina upplevelser. Men ibland vill jag verkligen, verkligen väcka människor.

     Resten av den här texten riktar sig till dig som stressar - alldeles för mycket och för ofta - i onödan.  

    Vii missuppfattar verkligheten hela tiden. I  synnerhet när vi blir stressade, när vi skyndar oss och multitaskar. Stress gör att vi tappar kontakten med både oss själva och verkligheten. Vi får tunnelseende, ser mer negativt på vår omvärld och flyr och fäktar. VI blir vaga i vårt språk och fastnar i "ja,men..." argumentationer. Livet blir blurrigt och brusigt när vi gör flera sker samtidigt. I västa fall förlorar vi självkänslan och omtanke om andra. Relationer går sönder i onödan och vi tror plötsligt att underhållning från en Iphone är meningen med livet.

    Men ute skiner solen ibland, och vinden sveper genom träden och du måste ingenting. Ok? 

    Det går att skärpa sin kontakt med sig själv och andra, det går att kalibrera sig med livet så det inte rusar förbi. Det går att stretcha tiden, fylla den med meningsfullhet, engagemang och minnen. Sortera mellan sanna utmaningar och onödig stess. Det kräver träning och tålamod. 

    Om du vill, har jag en övning till dig här.

    Avsluta följande meningar, och lev efter dem imorgon:

    Min största passion är….

    Jag upplever den när jag…

    Meningsfullhet är….

    Det som engagerar mig i livet är….

    Mina viktigaste relationer är….

    Till dom människorna vill jag säga….

    Tacksamhet har visat sig vara den största mentala muskeln hos världens lyckligaste människor. När hjärnors aktivitet studerats i petscans har man sett hur tacksamhet är rena rama genvägen till lycka. I terapiforskning har det visat sig vara en mycket hållbar intervention. Min egen erfarenhet av tacksamhetsmeditation gör mig övertygad.

     Se det du har. Rikta din uppmärksamhet mot det som är meningsfullt och engagerar dig på riktigt. Gör det nu. Det där "sen" - det kommer aldrig. / Cecilia.

     

     

    Kommentarer (18) | 22 September 2015

    Ny verklighet på 7 minuter.

    Hjälp – nu snurrar allt igång igen. Hur ska jag tänka, psykologen?! Frågan kommer i ett mail. 

    Jag vet inte. Vad är det som snurrar?

    Alla tankar på allt jag måste hinna. Hur det blir med allt. Allt jag borde gjort...

    Jaha. Det.

    Det är nu jag börjar känna mig som Nalle puh. Klok och klarsynt men utan smarta ord. Jag är långt bort - både geografiskt och själsligt - från din vardag hemma i Sverige. Jag har användbara perspektiv på frågan. Men. Hur gör jag bäst, för att hjälpa dig få syn på dig själv och hur dina tankar bygger upp en verklighet som gör dig trött och pressad i onödan?

    Hur kan jag hjälpa dig att se, att det inte är livet som håller på att köra över dig – att det är DU som springer rakt in i det?

    Jag vill säga åt dig att ta det lite lugnt. En sak i taget. Visa lite respekt – för både dig själv och alla du har omkring dig. Livet är inte en tävling. Backa hem och fundera vart du är på väg innan du börjar springa. Men det enda som hjälper dig just nu är om du väljer att förstå vad som triggar dig att rusa runt.

    Varför springer du?

     Det är ju bara så roligt!!!

    Är det?

    En smart människa sa en gång att det finns tre sorters lycka, men att vi människor verkar ha en förkärlek till den första och mest flyktiga: Pleasure. Vi tror att om något är roligt så gör det oss lyckliga. Han sa att den andra formen var passion. Ett tillstånd där vi brinner av engagemang för det vi gör. Att agera blint på både pleasure och passion kan göra dig trött…

    Den tredje och mest varaktiga formen av lycka skulle enligt honom vara Purpose och higher meaning. Att ha ett syfte och en mening med det vi gör som är större än oss sjäva. 

    Succe´- formuleras för övrigt riktigt bra av Dr. Maya Angelou när hon säger:

    Sucess is liking yourself,  liking what you do and how you do it.

    Nu för tiden gillar jag mig själv för att jag gör meningsfulla val. Låter disken stå ibland, och rullar istället ut yogamattan mitt på golvet i hallen. Jag gillar att jag precis läst hela underbara Maya Angelous kokbok ”Welcome to the Halelujah table” som förändrat hur jag ser på frukostar. Jag gillar att jag åker och rider i solnedgången istället för att sortera höstgarderoben. Mest gillar jag att just nu vara i England för att fördjupa mina kunskaper, träffa gamla kollegor och fullkomligt bada i frustration, utveckling och nyfikenhet! Jag gillar verkligen hur jag gör det, den här hösten.

     Hjälp, nu snurrar det igång igen. Hur ska jag tänka, psykologen?

    Jag vet inte. 

    Dansa med i snurrarna om du gillar dem och de fyller något syfte. Annars kan du väl lägga dig på hallgolvet en stund?

    Ta en sak i taget. Multitasking tar ditt fokus bort från nuet och gör dig bara förvirrad och ineffektiv.

    Var glad för allt du har och kan. Tacksamhet är den snabbaste vägen till lycka och ett inre lugn. Alltid tillgänglig. 

    Välj nyfikenhet så fort något obekant eller obekvämt dyker upp och rubbar din värld. Det går inte att vara besviken och nyfiken samtidigt..

    Svara på följande:

    Hur kan du förstå varför du gör som du gör - känna lite omtanke med dig själv -  istället för att förbanna det?  

    Om du hade ett val - skulle du nu välja något annat sätt att göra det på?

    Vet du vad? Du har ett val. 

    Se där. Sim sala bim. En ny verklighet. / Cecilia

    Kommentarer (0) | 16 September 2015

    TRÄFFA DEN HÄR PERSONEN om du får chansen!

    ”There is this person I´d like you to meet. She can teach you stuff like noone else. She is probably the only one who can coach you to the next level of this. I´m afraid we are not getting any further without her help. ”

    (Det finns en person som jag vill att du ska träffa. En speciell person som jag vet kan lära dig mer än någon annan. Hon är förmodligen är den enda som kan ta dig till nästa nivå. Vi kommer inte längre nu.)

    Hon sa så, min mentor, för några år sedan. Jag var jättenöjd med det jobb vi redan gjorde – men om hon tyckte det fanns andra som kunde ge mig mer så var jag öppen för det. Hon har mitt fulla förtroende. När vi mötte den nya coachen satte jag i halsen. Den person min coach introducerade mig för var inte alls som jag trodde. Jag hade jättesvårt att höra vad hon sa, kände mig obekväm. Men min mentor gav sig inte:

    ”Give her some time. You need to hear her out. She is not what you think”.

    Coachen jag förväntades lyssna på, var jag själv.

    Känner du dig själv? Brukar du lyssna ordentligt på vad du har att säga, vad som pågår inom dig, på vad du vill och behöver? Och brukar du i så fall lyssna på hela dig – och inte bara till färdiga storys i ditt huvud? Det är en sak att höra på ett tjattrande monkeymind och en helt annan att lyssna till vad hela kroppen verkligen säger. Jag menar inte att du ska bli ännu mer grubblande. Jag föreslår att du istället tränar dig i att höra dina äkta signaler genom bruset av måste / borde / inte kan väl jag / typiskt mig / hinner inte / orka ... Gå från monkeymind - till lionmind! 

    Vem är du? Alla har storys om vem de är. Vad alla INTE vet, är att våra inre dialoger, vårat selftalk, är vad självförtroendet är byggt av. Vad du säger till dig själv, om dig själv, på riktigt och inuti när ingen hör – avgör hur du känner för dig själv och hur stor tillgång du får till dina egna resurser. 

    Du kan träna din inre dialog.

    1. MEDVETENHET. Börja med att bli medveten, observera vad som sägs, dina återkommande mönster. Stanna upp och fundera – Stämmer det du hör? Finns det något annat du skulle kunna säga, som vore mer till hjälp? Hur skulle du önska att det lät inom dig? Försök beskriva, istället för att värdera.

    2. ATTITYD. Ofta är det inte vad man säger, utan hur man säger det. Träna dig på att vara din egen bästa vän. Säg till dig själv det du skulle säga till någon du är väldigt mån om. Stötta, förlåt, acceptera och var ärlig. Påminn dig själv om dina fantastiska, unika sidor.

    3. DROP THE STORY. Steg tre för att optimera din inre story om dig själv, är att låta den vara öppen. Bli nyfiken på dig själv och på allt du inte redan vet! Stanna upp i stunden med ett öppet sinne och se vad som händer. Relatera till stunden som om du aldrig förr varit i den (vilket alltid är sant, för övrigt). Det är nu du kan växa. Utvecklas. Lära känna en ny sida av dig själv. Skriva din NYA STORY.

    Se vad som händer om du lever med powerknappen intryckt, slutar censurera dig själv innan du ens provat och vilken riktning allt tar när du börjar lita på det du hör  - när du lyssnar inåt. Låter det få finnas. Alltihop. Det är aldrig tankarna du ska akta dig för, det är volymen, tolkningarna och förhållningssättet till dem som ställer till det. Tankarnas jobb är att leverera information och skapa mening. Ibland lyckas de, ibland inte. Dags för Bästa-vän-och-nyfikenhets principen? 

    Vem JAG träffade när jag började umågås med mig själv? Ehum. Det är ett annat bloginlägg. Men en sak kan jag säga, vi är fortfarande bästa vänner! Vi har blivit bra på att både stötta varann när det är pressat och att väcka varann när vi är ute och cyklar. Det har blivit lättare att tänka, jag har mer energi och har blivit mycket modigare. Nu när vi funnit varann, skulle jag aldrig vilja vara utan...mig. 

    ”Give her some time. You need to hear her out. She is not what you think”.

    KNOW THY SELF / Coach Duberg 

    PSssst!
    Är du på riktigt nyfiken på dig själv och vem du kan bli ? Vill du ha hjälp och inspiration? Vad sägs om Träning, äventyr och mindfulness med mig och handplockade superledare uner en vecka på Teneriffa i Januari? Vi ordnar en makalös resan dit i samarbete med Springtime Travel. Läs mer om resan här.  Vi kommer springa över vulkaner och vandra i regnskog, surfa på havet och vila i sanden.  Jag kommer lära dig spännande saker om mental träning på våra förmiddags workshops och vi kommer yoga på stranden och prova karate i solnedgången. Syftet? Hitta och stärka den bästa versionen av DIG, att lyfta 2016!

    Är du så intresserad av coaching och mentala utvecklingsmetoder, så kanske du ska komma med oss till solen vecka 2 istället,  då kör jag och matproffset Kristina Andersson en hälsocoachutbildning under solen! Vem vet. Kanske ses vi där? Om du är nyfiken, och skriver din nya story med ett öppet sinne, kan vad som helst hända:)

    Kommentarer (1) | 04 Augusti 2015

    ÄT DIG LYCKLIG!

    "Om vi hamnade på en öde ö, och höll på att svälta ihjäl, skulle du äta upp mig då? Alltså om jag dog först?" Jag hävdar bestämt att jag inte skulle vilja leva vidare med tanken på att ha ätit upp min älskade man. Jag skulle inte välja att fortsätta livet under de premisserna. Min man har en annat sätt att se på saken. Han ser glad ut när han beskriver hur gärna han skulle ta en mumsbit av mig om det behövdes. Ha, ha. Jag har accepterat hans inställning, och gett ok på den. Men känner mig väldigt motiverad att undvika situationen...

    Trygghet och näring betyder olika för olika människor. Det finns inte något rätt eller fel sätt att tänka om ovan dilemma, men som vanligt är det skönt att vara tydlig med sig själv om vad som är viktigt. När vi blir på det klara med våra inre prioriteringar, blir livet enklare och tydligare, och det ökar tillgången till livsenergi.

    Vad gäller ätande, sitter jag och filar på manuset till vårt mentala träningsprogram om förhållandet till mat. (släpps i september!) Som vanligt när jag fördjupar mig i något, förändras jag. I den här processen har jag sett över min egen relation till mat och varför jag äter. En djupare förståelse för kroppens näringsupptag, matens påverkan och betydelsen av ett medvetet fokus har gjort med mig vad jag önskar hjälp andra med: Synkat kroppen och livets behov, med vad jag faktiskt gör och ger mig själv. Resultat? Min tallrik har förändrats drastiskt. Den största förändringen? Attityd och respekt för kopplingen talrik - mage - hjärta - hjärna.

    Bakgrunden till mitt intresse var en stark drivkraft att bli av med allergiska besvär en gång för alla, samt nyfikenheten på om jag skulle klara av en stor förändring. Jag menar, sluta dutta och lura mig själv. Clear-a alla konton och bygga nytt livskapital från scratch. Ta tjuren vid hornen coh stirra tigern i vitögat. Göra något jättesvårt och stå kvar i det. Att se vad som händer om jag gör det ordentligt. Jag har ju gjort det på andra områden i livet, så varför inte ta tag i maten? Jag hörde många inre argument för att hoppa över det, men av dem höll.

    Jag har varit hon - som tror hon äter nyttigt eftersom sallad intas varje dag, hon som är lite för ivrig och livsglad för att stanna upp och fundera KLART över hur hon vill ha det med de enkla okomplicerade sakerna (för mig: mat, relationer osv), hon som vill vara en bra förebild och har väldigt svårt för extremism och enkelspåriga lösningar. Hon som trots allt, är nyfiken och vill leva medvetet till varje pris.

    För att göra något, som jag i 25 år antingen misslyckats med eller flytt från, behövdes en ny väg. Jag behövde rannsaka mig själv och hitta ny information, både inom och utanför mig själv. Så jag frigjorde tid för eftertanke, meditation och reflektion, och tog hjälp av proffs i min närhet: Mina vänner, tillika kollegor, Frida Lindström på Under Construction Sports Performance, näringsproffset Krisitna Andersson, matentreprenören Renee Voltaire och ayurveda kunniga Ulrica Norberg. Jag läste tre fantastiska böcker, om ätande, näringsfysiologi och matberoende, gjorde djupdykning i den senaste forskningen och följde sen vårt eget KBTbaserade mentala träningsprogram. Allt klaffade, och kunskapen kunde integreras med strategier för att ändra hjärnans strukturer. 

    Mina valda saninngar, före:

    Jag mår ju jättebra, jag njuter av att inte vara fixerad vid mat eller en perfekt kropp, jag är fri och lycklig. 

    Klart jag är lite spänd i magen, det har varit lite mycket ett tag.

    Jag tränar så mycket att jag kan äta vad jag vill.

    Ny sanning efter coaching, ny information och rannsakan:

    Jag mår inte alls bra: Jag har haft en svullen spänd mage från och till i fem år. Min hud kliar och skriker med eksem. Jag är visst fixerad vid mat, på så sätt att min kropp blir jättehungrig två gånger om dagen, har svårt att sluta äta och känna vad som är lagom mycket. Det beror på: hur jag äter påverkar mitt blodsocker med för stora svängningar. Dessutom hindras kroppen att ta upp näringen maximalt, vilket gör ätandet både lite belastande och ineffektivt. Jag tänker ofta på vad jag borde, och inte borde äta, och jag håller koll på vikten. Är konstant lite missnöjd med min svullenhet och tänkar ofta att: "imorgon, då ska jag..."

    Magen visade sig vara spänd av samma anledning som kroppen var vätskefylld; Gluten intolerans. Min tarm bar på stress-skador från tidigare perioder av livsstress, och visade sig vara lika obenägen att göra jobbet och fånga upp näring, som som min hjärna varit.  Jag belastade kroppen - i onödan- med för mycket mjölkprotein (som inte har något med laktos att göra, by the way!) efterom yoghurt, ost, glass, smör är så gott och lätttillgängligt. 

    Att göra en balansanalys mellan träning och ätande sätter strålkastarna på kaloriintag, endast. Dagens samhälle har fullkomligt fixerat oss vid den parametern. Den verkar bedöva vår kloka del av ät-hjärnan. När jag lyfte blicken, blev medveten och istället kopplade mitt ätande till villken näring min kropp behöver, fick jag syn på något helt annat än just mängd. Och en nybyggd highway to health  stod öppen.

    Det här gjorde jag:

    Jag plockade bort kött, mejeriprodukter och gluten. Tog bort allt socker. Började dricka mer vatten, äta mängder av grönsaker, lade till några tillskott, bra fetter, baljväxter, nötter och bär. Jag fyllde på med allt som kroppen önskade sig. Succesivt fyllde jag även på med ägg och fisk på dietistens inrådan. Helt superextremt och all in. Men jämfört med tidigare glassfrossa och pastaorgies, var det här inte ett dugg mer belastande eller extremt, om man ser det från kroppens perspektiv. Jag kommer kanske plocka in mer produkter på repertoaren så småning om, men först: stabilisera min hälsa. 

    Jag såg till att aldrig vara hungrig. jag kryddade med organiska kryddor som vitlök, chili, ingefära, örter... en helt ny, fantastisk mening med livet skymtade bland basilikabladen och doften av varma tomater.

    Jag mediterade. Spenderade massor av tid i skogen. Läste och inspirerades.

    Det här hände:

    Jag blev blixtförälskad i min nya mat, på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt. Den var helt fri från måsten, kamp och tvångsträöja. Istället upplevde jag en värld av möjligheter, dofter, smaker, konsistenser, färger och tillfredställelse. Jag såg säkert helt fixerad ut där jag stod, ivrigt lutad över grytor med ångande söta babytomater och tuggig aubergine, men det jag upplevde var mindfulness. Jag började älska mina köksstunder. Att frästa champinoner i vitlök och mixa kokosolja, blåbär och avocados... jag sjöng samtidigt! 

    Förälskelsen övergick snart i en tillfredställelse och djup tacksamhet: Efter en vecka var det årslånga kliet borta, magen var mjuk och glad, och jag var aldrig hungrig eller trött under dagen. Jag lade märke till att sömnen blev djupare och stabilare. PMS-BESVÄR FÖRSVANN! Men den största förändringen var helt klart attityden och respekten för mig själv. (Jag tror det är kopplat till en minskad reaktivitet på dopamin - men just det läser jag fortfarande om)

    Viljan och lusten att ta hand om mitt inre system som det mest delikata jag har, att vårda hela min kropp ömt och varsamt och ge den vad den behöver - fritt från måsten - växte. Jag ser nu på min kropp som jag ser på min familj - med stor omtanke. Istället för att stänga av kroppens signaler (klåda, spänning, trötthet, irritation) började jag lyssna noga till vad den mår bra av. Istället för att beröva den något började jag fylla den med upplevelser och en ny sorts mättnad. 

    Attiyden av att vara min egen bästa vän, och respektera min kropps signaler, känns nu som det mest naturliga i hela världen. Att inte agera på dopamin-sug (efter socker) var helt klart den största utmaningen, men all den fina maten jag börjat äta har gjort mig mindre sockersugen. Mindre!

    Uppvaknande:

    Jag tog hjälp av de bästa och skapade en livsstil som passar mig. För en gångs skull lyckades jag, och mår helt fantastiskt.

    Mitt budskap innhåller inte vad du ska äta, det är individuellt och jag lämnar det med varm hand till näringsfysiologerna.

    Min poäng, och mitt expertområde, handlar om ett förändrat fokus. Om att anta en attityd av att vara sin egen bästa vän och vara rädd om sig. Att ge sig själv mer näring, se hur lyxigt det är att vi har det fria valet. 

    Hälsobeteenden världen över - så som de promotas i större delen av massmedia idag - är dåligt grundade, fixerade vid vikt och det erbjuds kortsiktiga lösningar som låser fast folk i destruktiva måsten och borden. De manar ofta till jämförelse och fokus utåt vilket hindrar oss från att tänka själva och lyssna inåt. Att lyssna till sig själv och sina sanna behov är svårt som det är, i ett brus av perfektionism och prestation. Och dopaminstyrda beroenden.

    Djupa andetag, respekt för sin egen kropp och en attityd av att vilja sig själv väl är något helt annat än att följa en diet. Det är ett aktivt livsval. Likt mitt val att aldrig någonsin äta upp min man i rent överlevnadssyfte.

    Mental närvaro i nuet är som doften av varm basilika. / Cecilia


    Kommentarer (1) | 06 Juni 2015

    KRAFTEN I ATT LYSSNA KLART PÅ DE MÖRKA KÄNSLORNA

    Just nu sitter jag och förbereder och undrar, kommer åhörarna vid helgens föreläsning bli väldigt förvånade när jag presenterar ilska, sorg och skam som positiva känslor...?

    Dina goda sidor är underbara. De är sköna. Jag ser hur du vilar i dom, hur du slappnar av vare gång du ser den ljusa sidan av livet. Jag vet att de gör dig gott, att de boostar ditt immunförsvar och läker din själ. För mig är de ett tecken på att du är i harmoni med dina basala behov. Jag vet att du behöver dem. Som när en molnig himmel plötsligt spricker upp och solen sänker dina axlar. 

    Många behöver tränas i att hålla ett större space för positiva känslor. Till saken hör dock att en stor del av att vara människa, är att också lära känna - acceptera och hantera - svåra känslor. Det är till och med oundvikligt om vi vill växa. Om du inte lär dig ha och hantera det obekväma blir livet svårt, tråkigt och själlöst hur positiv du än kan vara mellan varven.

    Det måste sägas. Positiv Psykologi - den superpotenta teoribildningen om männikors styrkor - har i vissa sammanhang lite slarvigt använts/ tolkats som en oseriös Happiologi. Det gör mig mycket ARG. Men det gör inget. För ILSKA har sina starka sidor. Läs mer...

    Att vara positiv och att vara lycklig är inte samma sak, och positiv psykologi handlar inte om att gå omkring och le hela dagana. Positiv psykologi är EVIDENSBASERAD TEORI OCH PEDAGOGIK SOM ERSATT GODTYCKLIGA, VEDERTAGNA HYPOTESER om hur vi människor fungerar bättre i relationer, vad som engagerar oss i livet och vid livsstilsförändringar, hur grupper och samhällen utvecklas positivt och funktionellt. Hur våra basala behov av tillväxt och trygghet, mening och tillhörighet, tillfredställs på bästa sätt. 

    Positiv psykologi har en realistisk utgångspunkt, inte alls i en förenklad happyologi där allt löser sig bara man bannlyser negativa tankar och känslor. Funktionell psykologi, kanske vore en bättre benämning av teoribildningen?

    Riktig lycka bottnar i ett liv där alla dina känslor spelar roll och får plats, där du förstår dig själv istället för att gömma undan grundläggande delar av att vara människa. Det bygger riktig, autentisk lycka. En av mina fantastiska mentorer uttrycker det så bra:

    "Cecilia, Frustration is never the problem. It connects you to your true lifeforce and its a natural consequence of growth and development. It´s all the things you do to avoid frustration, that stands in our way. Checking out, worry, depress, acting out in anger, personification, scape goating..."

    När jag möter mörka känslor hos mig själv eller mina klienter, jobbar vi inte med att få bort dem. Vi kallar dem inte för gift. Vi vet att de bär på viktig information. Vi närmar oss dem på ett tryggt och strategiskt sätt, normaliserar dem och betonar att de ofta är naturliga impulser. Det är så spännande. Nyfikenheten stiger när vi börjar förstå var de kommer ifrån, vilken funktion de har eller har haft.  När vi förstår varför de finns frigörs kraften i dem. 

    Du sparar massor av energi, tid och självkänsla på att inte vara rädd för naturliga, mörkblå känslor. 

    Rätt använt kan Ilska föda kreativitet och rättframhet, skuldkänslor kan leda till förbättringar, lågt självförtroende kan höja din ansträngning och prestation, och en dos själviskhet stärker ditt mod. Alla känslor har en viktig upgift. Egot behövs. Ju bättre du känner dig själv och förstår dina mörka sidors framsida, ju fler situationer och relationer kan du hantera, och dessto mer balanserat blir livet. Du kommer mer till din rätt när du har förmåga att använda HELA ditt känslospalett, än om du bara stärker upp och visar de goda sidorna - de som är lätta att tycka om. Det viktiga är att du kan skilja på att ha en känsla, och att vara en känsla. Jag själv tränar den grejjen allra det i karatedojon... 

    Lär känna dig själv. Öka repertoaren. Bjud in några skarpa vackra mörka sidor till din identitet. Yin och yang. Träna dig på att hantera dem istället för att undvika dem. Du når ditt rätta unika jag, och den sanna lyckan, först när du integrerar hela dig. Allt annat blir ett as-if liv, är jag rädd...

    Vill du höra mer - och LIVE? Careful what you wish for! Jag räknar ner... Imorgon Torsdag besöker jag Lululemon atlethicas showroom på riddargatan i Stockholm för att föreläsa om växtkraft i motgång. Stället är magiskt och bubblar av nytänk och open minds! Det är en riktigt cool föreläsning, en del av satsningen att stötta 5 marathonlöpares utveckling. DU är varmt välkommen, förresten. Jag tror det finns plats kvar. Det börjar klockan 18 och är helt gratis! 

    På lördag bjuder jag in till en spännande föreläsning om MIND FUEL NESS under det härliga eventet WORKOUT ÅRE, och på söndag följer jag äntligen upp med en workshop om POSITIV PSYKOLOGI. För 5 året i rad, får jag chansen att belysa ämnen jag fullkomligt brinner för, i en kontext av massor av briljana föreläsare, tränare och deltagare.


    GO GROW A GROWTH MINDSET / Cecilia 

    Kommentarer (1) | 26 Maj 2015

    IRRATIONELL OPTIMISM & PASSION. Tänk som en vinnare.

    Jag kan ha fel, men saknar ditt liv lite irrationell optimism och passion?

    Med irrationell optimism menas optimism som saknar logik, som ännu inte har någon verklighetsförankring. Med betoning på "inte ännu".

    Jag jobbar med flera högpresterare. De skiljer ut sig. De tänker inte som andra. Därför kan jag heller inte jobba med dem enligt business as usual. Det är spännande och utmanande. De är experter på att sätta tvivel och mainstreem-attityder åt sidan till förmån för stordåd. Jag får backa och åka med, observera, lyssna in, lära av dem och hålla koll enligt kriterier istället för manualer. Jag är INTE experten på det de strävar efter att uppnå. Jag är den som skyddar deras själ, talang och jaguppfattning från omvärldens reaktioner när de flyttar gränser.

    Det farligaste en individ kan exponeras för är skeptisism. Negativitet går rakt in i hjärtat. Kritiskt tänkande är bra och nödvändigt, men det ska inte blandas ihop med skeptisim. Kritik är objektiv information som leder till bättre beslut och resultat. Skeptisism är nedvärderande och energidödande trams. En stor del av en persons förmåga hänger på tilltron till den. 

    De är lättare för de flesta att lyssna efter - och hitta - potentiella problem än möjligheter. Det är så mycket lättare att vara djävulens advokat än att säga "JA! VIlken fanastisk ide! Go for it.", eftersom den kritiska inställningen får oss att verka smartare. Det är främst nära vänner och familj som kommer åt att peta på din självbild, men de gör det oftast för att de bryr sig om dig. Ibland vill dina nära plocka ner dig på jorden för att skydda dig från att misslyckas. Effekten blir motsatt. 

    En helt purfärsk studie visar hur starkt vi påverkas av vårt sociala nätverk. Endast genom att få sublima påminnelser (alltså icke medvetna bilder eller namn som fladdrar förbi) av människor i vär närhet som stöttar oss och förväntar sig att vi klarar saker - räcker för att vi ska prestera 30 % bättre. Och omvänd effekt gäller om våra nära ifrågasätter det vi gör. Vi blandar ihop oss mentalt med dem vi har omkring oss, vi ser våra närmaste som en förlängning av våra inre resurser. 

    Hjärnan refererar alltid till dåtida events när den ska bedöma vår kapacitet i nuet. (Vilket även dina vänner gör). Därför måste du hjälpa dig själv att visualisera en alternativ framtid om vill se något nytt hända. 

    Korrekt självuppfattning = självförtroende. En ödmjuk och korrekt självuppfattning är grunden till ett gott självförtroende. Många verkar behöva hjälp på traven med det. För - vad är det? Bygger DIN bedömning av dina möjligheter och kapacitet på andras oro och tro/misstro, eller baserar du den på en ärllg bild av dina styrkor och svagheter? Är du medveten om allt du är kapabel till, även sånt som du ännu inte provat? Tar du med i beräkningen att misslyckanden är din största källa till lärdom och utveckling?

    Irrationell optimism skapar nödvändiga förutsättningar att lyckas. Det ÄR irrationellt att tro på sig själv helt gränslöst. Men det påverkar resultat, och i slutändan påvekar det vem du är och vilket liv du levt. Det är nästan MER irrationellt att inte tro på sig själv. Tron skapar incitament för kompetens. Sen måste du förstås du göra jobbet att leva upp till det du tror på. För en elitidrottare är det nödvändigt att skjuta undan all form av tvivel och dåligt självförtroende, för att kunna utföra business as usual. Ta en fotbollsmatch till exempel. Alla inblandade VET att bara ett lag kan vinna. Men de duktiga elitidrottarna går ändå in i varje match med övertygelsen att DE kommer vinna. För om de inte gör det - har de redan förlorat.

    "To perform to your maximum you have to teach yourself to believe with an intensity that goes way beyond logical justification. No top performer has lacked this capacity for irrational optimism; no sportsman has played to his potential without the ability to remove doubt from his mind."

     En sak vet vi säkert: att om du lyssnar på skeptikerna, på nej-sägarna, kommer du ALDRIG starta ditt eget företag, aldrig kämpa på mot dina drömmars mål, inte spring snabbast, inte sätta de höga tonerna, aldrig lyckas med det du tycker är viktigt. Din bild av framtiden blir inte blurrigare bara för att du plockar av dig den mentala skyddsutrustningen och riktar blicken lite snett uppåt. Bara ljusare. Alla kan ha nytta av en dos irrationell optimism.

    Mental styrka - att se din sanna kapacitet - kan tränas. Självklart marknadsför jag meditation och mindfullness här. En stunds meditation om dagen där du lägger märke till vilka tankar som upptar dig, och därmed påverkar dig. Sätt av en kvart, sänk ner axlar, ögonlock och andetag. Välj intentionen att andas in din styrka, möjligheterna och kraften i att vara sann mot sig själv. Känn ödmjukhet inför dig själv och dina nära. Fokusera i några minuter på de personer som tror på dig, som ger dig styrka och energi. Bara genom att ge dem mentalt utrymme bygger du in dem i din inre resursbank. Skänk sedan en tank till dem du tror på, vill stötta. I kombination med meditationens lugna, avstressande och autentiska andning och mindset, skapar du en trygg och stabil grund för att ta nästa kliv i livet. 

    Den magiska kombinationen. Så. Då har vi har boostat lyftet. Du är påmind och förhoppningsvis övertygad om att tron på dig själv spelar stor roll. Vad sägs om att slänga in lite passion också? Lite jäklar anamma? Kombinationen öppet sinne, övertygelse och passion är oslagbar. Bifogar här några av mina personliga favoriter för att boosta både självkänsla och passion. BIG WARNING  för effekterna.

    En passionspeker-playlist: (Ett måste. Hoppa såpaserier och facebook i en timme)

    TED Roz Savage  Why Im rowing across the pacific

    TED Isabelle Allende Tales of passion

    TED Caroline Casey Looking past limits

    En magisk låt:

    Uptown funk Mark Ronson & Bruno Mars

    En amälningsblankett till ett magiskt event i maj, som du iNTE bör missa:

    WORKOUT ÅRE Jag föreläser om positiv psykologi och mindfulness. Så om du vill höra mer om det jag skriver om, och vill flytta dina gränser för fysik kapacitet med några av sveriges bästa tränare och SAMTIDIGT uppleva fantatisk naur med ett leende på läpprna - boka en plats i Åre innan de tar slut. Vi ses där. För du KAN visst det. 

    With passion for the true you / Cecilia


    Kommentarer (2) | 27 Februari 2015

    MINDFUL SHOPPING - du blir vad du köper

    Öhhh,  beacause I´m worth it...?

    Låter du impulsen ta överhanden ibland när du shoppar? Hör du ditt mind säga: köp köp köp, trots att du innerst inne vet att du:

    - inte har råd 

    - inte tänkt igenom vad du behöver

    - inte vet var du ska ställa den

    - inte orkar prova

    - du kommer ångra dig imorgon

    ?

    I så fall har försäljarna dig precis där de vill ha dig; i mindless shopping.

    Hur ofta blir du riktigt nöjd när du köper något på impuls? Jag menar RIKTIGT nöjd, inte hittepåsupernöjd bara för att försvara att du just slängt 800 spänn på något du ska ställa längst inne i garderoben i 7 år? När du köpt något utan att veta varför, utan att ha tänkt igenom det, utan att vara mentalt närvarande (eftersom du har fullt upp med att distrahera dig från dina klokare inre röster) kommer du by default inte kunna bli lika nöjd, oavsett om du råkade köpa något bra. För du var inte "där" när beslutet om köpet togs. Du förankrade aldrig köpet i något av dina egna, inre värden. Tankar som: du borde köpt den blå istället, eller en storlek medium, eller varför inte 10 på en gång, eller en annan sort, kommer plåga dig utan slut. Det baserar jag på psykologin om att göra val. (teorin som även sägera att vi blir dubbelt så nöjda med saker vi köpt och inte har varken retur- eller byesrätt, på). Ju fler val vi har, ju mindre nöjda blir vi. Därav poängen med att minska ner valen inombords.  

    Påminn dig själv om vem du är, vad just du tycker om och behöver, innan du handlar. Annars kommer produkterna och skyltningen tala om vem du är eller vad du tycker om, eller i alla fall vem du borde vara och tycka om... svårt hitta någon inre harmoni i det.

    Att vara mindful vid shoppig är att vara närvarande mentalt när du handlar, med flera sinnen. Tillåt dig själv ladda upp och tycka om det du ska köpa. Ta in porslinets färger, hur tyget känns, hur krämen doftar, hur de små snygga högtalarna faktiskt låter. Låt det ta lite mer tid (men spara massor av tid), fokusera och kom ihåg att du faktiskt tillför något till ditt liv. De som har tänkt igenom och planerat (läs längtat - så låter det lite mindre "konsumentverkets riktlinjer" och lite mer zen) sitt köp slipper inre mentala brottningsmatcher. Om du är mindful när du shoppar kommer du njuta mer av det du har. Tycker du att det verkar vara lite väl överdrivet att göra så stor mental grej av att köpa tex tandkräm? Think again. 

    Det gäller även vardagshandlingen. Det är lätt att vara mindful runt mat - den både doftar och har färg. Är du är mindful när du handlar mat kommer maten smaka bättre, det kommer kännas meningsfullt att laga i ordning den och den garanterat innehålla mer näring.  Känner du igen, att impulsshopping av en för dyr och onödig tröja, och den där chokladkakan som slinker ner i korgen en tisdageftermiddag (också väldigt onödig) - ger dig exakt samma känsla efteråt? Är du mindful i vadagsaffären blir du mer uppmärksam på miljövänliga och ekologiska val, du BLIR mer engagerad i ditt eget liv om du bryr dig även i de små vardagliga rutinerna. Slutklämmen i det här stycket är härlig:

    Mindful vardagsshopping tar dig från ett dränerande mindset: uttråkad/stressad, till ett bättre: on-a-mission/every-day-matters/lycklig!

    Du kommer njuta mer av livet om du är mindful när du fyller på ditt liv med saker (eller INTE fyller livet med saker) och du kommer vara mer nöjd med det du köpt. Varje gång du häller upp kaffe i din älskade mjukt runda genomtänkta kopp kommer kaffet smaka mer. Varje gång du tar fram den nya blusen kommer du lägga märke till hur sidentyget känns mot huden. När du vattnar den vackra orchiden kommer du veta om att den är omsorgsfullt utvald att förgylla ditt liv. Eftersom den inte är nerslängd i shoppingvagnen i farten, på storvaruhuset bland tvättmedel och ny toasits, bara för att det var rea.

    Shoppa - som om ditt liv består av det du köper. / Cecilia

    Kommentarer (0) | 26 Februari 2015

    101 träffar Sida: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 11 Nästa Sista 
    Följ oss fb_symbol twitter_symbol instagram_symbol
    Annonser